tisdag 29 juli 2014

En High School observation.

Kick-Off för bägge tonåringar, och för oss föräldrar, på High School.

Mycket förmaningar från rektor, tillsyningsman och polisman. Jag gillar att de tänker på ordning och säkerhet, men har lite svårare för modevisningen. Den var menad som ett lättsamt sätt att visa klädkoden. Med svenska ögon lite komiskt att tjejer kan ha ärmlöst, men inte killar, observera ärmlöst - inte spaghettistroppar! Det finns mått på hur långt från knäet ett par shorts får sluta. Kepsar var inte ens med på modevisningen, så självklart är det att man inte har det. Det skulle svenska elever veta om, som går med amerikanska kepsar och Hollister huvtröjor neddragna.

Jag har ju sett något avsnitt av tv serien Glee och flera filmer där amerikanska high schools förekommer och tänkt att så kan väl inte alla high schools se ut. Att samlas i skolans aula och lunchrum samt att gå i korridorerna var precis som att ramla in i någon filmscen. Korridorer med skåp, klassrum med glasdörr och färgglada målningar med skolans maskot, direkt på lättbetongsten, som ger en ganska industriell känsla.

Mina killar tyckte det var ok, men kände sig förståss udda, vilket de alltid kommer vara. Amerikanska eleverna var verkligen duktiga på att ta kontakt med varandra och presentera sig för varandra, där har svensken och jag mycket att lära! Jag vågar inte stampa fram till någon och presentera mig i ett så stort sammanhang, hela årskursen på ett bräde, nä mingel har aldrig varit min paradgren, men lär väl få öva mig på det här.


Inte mina pojkars skola, men likadan, fast andra färger...
Vill inte hänga ut någon skola, varför ingen bildkälla.

söndag 27 juli 2014

Så går en månad.

Det har inte hunnits med att blogga!
Men vart tar tiden vägen då?

Det känns som om jag står och stampar på samma ställe, men det är givetvis inte så, mycket har hänt.
De två tonåringarna är inskrivna i skolan, nästan, en del pappersexercis är kvar misstänker jag, för jag får nog bassning på vaccinationer o dyl. Kvar är också läkarkontroll, men vilken läkare skall man välja?

Yngste sonens skolgång i Sverige har varit motig och här står jag vid ett vägskäl; välja en stor public school med så stor mångfald som möjligt eller välja det lilla alternativet som är i katolska kyrkans regi med små klasser, skoluniform och fredagsbön? Jag lägger mycket energi på att fundera över vilket som är bäst. Ena dagen är public bäst, för då finns det många kompisar att hitta å andra sidan kan man lätt försvinna och känna sig ensam och yngst är en känslig person. Katolska skolan är liten, kostar pengar och jag har kanske en förutfattad mening om att det kanske är elitistiskt och svårt att få en plats i det sociala samspelet, eftersom vi inte är katoliker. Men det är ett religiöst sammanhang och tänker samtidigt att där kanske man har större förståelse för att yngst är känslig. Frågan är om de har medel för att hjälpa honom, eftersom hans engelska är ganska begränsad.

På onsdag 6 augusti startar skolan här och redan imorgon är det introduktion för nykomlingar. Äldst skall gå i 11 klass och yngre i 9:e. De är bägge smått chockade över att bara läsa 6 ämnen, istället för de vanliga 16 i Sverige. Counselor n på skolan verkade imponerad över svenska elevers bredd, men jag tror att sättet att studera kommer att bli en stor förändring för mina grabbar. Det är lite frågan om man skall kunna litet om mycket eller mycket om litet. Svenska elever är ju inte vana vid att traggla och memorera utantill.

Hyreshuset bjuder på ständiga överraskningar, en del är lätta att hantera och kan fixas, andra svårare.

Upptänkte på ett tidigt stadium att vi inte bor själva här, utan det gör insekterna också och allt är ju stort i Usa...Kan inte skryta med att ha fördrag med insekter, förutom fjärilar, och genomlever minst en gång per dag ett trauma som innefattar jakt och död, urk.

På matfronten håller jag fortfarande på att hitta ingredienser som jag känner igen och vet hur man kan använda. Hittade havregryn och skorpmjöl här om dagen. Har hittat fram min hushållsrullehållare och upptäckte att den visst passar på stora amerikanska hushållsrullar, det är vardagsglädje det!

Sverigelängtan har varit tuff denna veckan, börjar väl förnimma att jag inte är på semester, utan att det är meningen jag skall stanna här. Maken har varit på business i hemstaden samt Norge och hunnit besökt sina föräldrar och lite vänner, vilket svider lite.

I torsdags var jag nog hyfsat ensam om att gråta en skvätt i solen och havsbrisen med den ljuvliga horisontvyn på denna 2 mil långa sandö, som vi är locals på. Fick frågan i en affär om jag var visiting eller local och det kändes underligt att svara local. Butiksbiträdet studsade till också :-)

Skall försöka öka antalet inlägg här på bloggen, men är flitigare på instagram. Man hittar mig som hjarnfrys.





                                   

tisdag 1 juli 2014

Dear.

Would that be all, dear? Tror det är sydstatstilltal eller kanske lantistilltal, hur som helst är det lite gulligt.

Jag har tröttnat lite på lägenhetens bruna och gula tema. Till och med taket är gulmålat! Egentligen gillar jag ju färg och vad jag har sett på våra husjakter, så är sydstatsamerikanen mycket modig i sina färgval, men brunt, beige, gult verkar vara standard om det skall passa många, som i hyreskomplexet vi bor i just nu.

Har idag tagit mod till mig och handlat över disk i tygaffären och hos fiskaren. Jag överlevde och kunde göra mig förstådd i både pounds och yards. Lyckades till och med, med lite small talk med kassapersonalen på Publix.

Än en gång förvånas jag över hur tilltalet är mellan främlingar och det känns bara positivt.

Skall inom snar framtid få tag i sängar och har en del huvudbry om vilken sort man skall välja; ramsäng, kontinentalsäng eller ställbarsäng? Svensk eller amerikansk? Och sist men inte minst; det skulle nog varit beställd förra veckan, för vi får hyreshuset på lördag.

Å andra sidan så får vi se hur länge tullen roar sig med vår container. Den har kommit till vår hamn idag! Saknar speciellt alla saker från köket.

Tiden går lite långsamt när vi väntar på att saker skall falla på sin plats. Idag hittade jag ett dolt badrumsskåp och införlivade det som mitt alldeles eget, här i makens lägenhet.