fredag 21 november 2014

Thanksgiving ågren?

Har spanat in de stora biffiga fåglarna i frysdisken...Vill helst av allt ha en ekologiskt närodlad, men det kostar multum och vem vet om jag kan lyckas med konststycket att tillaga pippin?

Funderar på at skjuta på problemet till nästa vecka....


lördag 15 november 2014

Fniss.

Kanske är jag tvåa på bollen, men detta tyckte jag var roligt.
All american housewife?




tisdag 4 november 2014

"Jag är en lugn person, med takt och ton, måttfull och balanserad."

Rubriken är ett citat från en Adolphson och Falk ( om någon mer än jag minns dem) låt. Låten heter; Mer jul och julrushen göre sig snart påmind, kanske därför den började spinna i mitt huvud...

Inga blogginlägg på länge! All tid/energi går åt till att försöka få en vardag, som jag kan förstå mig på och ligga steget före...

Här är ju så mycket annorlunda. Det är inte av ondo, men det tar tid att lära en gammal hund sitta.
Datum skrivs på annat vis, tid, personnummer, försäkingsnummer, telefonnummer.
Andra måttenheter; miles, yards, inches, feet, gallons, ounces, lbs
Andra mynt; dollar, dime, nickel, quarter

Mycket att hålla reda på för den som inte är van att tänka på sådant, utan att det är rutin, som inte kräver speciell hjärnkapacitet.

För två veckor sedan, ungefär, fick jag en fullständig meltdown!

Hela familjen har registrerat sig på öns populära gym. Familjemedlemsskap innebär ett 90 dagars PT program, om man vill ha det. Det ville vi.

Jag var först ut en fredag kl 11am. Samma morgon skulle maken min till sjukhuset nere i stora staden. Han skulle få en spruta för sin onda rygg och fick inte köra bil efter den, därför skulle jag skjutsa honom dit och tillbaka till kontoret. Jag har precis parkerat bilen när mellansonen, som skulle cykla till skolan, ringer på min mobil. Får en släng av deja vu, när jag hör hans röst säga:

- Förlåt, mamma.
- För vad då?
- Mamma, förlåt, jag har ramlat med cykeln. (Det sista jag sade var förståss, cykla försiktigt.)
- Men det gör inget, mår bara du bra?
- Min arm är bruten.
- Va'?
- Förlåt, mamma, jag vet du inte kan komma nu. (Fan att man inte kan teleportera sig i det läget.)

Vad gör man?!

Jag har en kompis, förutom kemtvättskillen och expeditionsdamerna på barnens skola. Jag fick ringa till henne, be henne plocka upp min pojke, som fick gå med bruten arm till skolan. Ringa till skolan och bekräfta att jag var jag och att den här personen kommer hämta upp mitt barn. Ringa till vår familjeläkare och fråga vart min nya kompis skulle köra sonen. Prata med akuten på ön om att jag var jag, vem min man är, vem min son är och vem min kompis är, till två olika personer för att berättiga läkarna att behandla min pojkes arm. I denna villervalla minns jag min PT, ringer gymmet och förklarar att jag nog inte hinner fixa akuten, skjutsa mannen och träna under loppet av en förmiddag. De förstår det!

Två timmar efter sonens samtal, hittar jag honom på akuten. Alla är supertrevliga och jag känner mig som värsta mamman i hela världen. Jag kan aldrig, nog,  tacka denna amerikanska kvinna som hjälpte mig, utan omsvep, den där fredagsmorgonen!

Helgen kantas av fler besök hos ortoped, MRI och katastrofberedskapen ligger på topp, då sonen är ledsen och har ont. Jag går in i ko-lugns-mode, när det är jobbigt och tänker alltid att jag kan göra något kul sedan eller sova sedan. Som ett mantra ligger vetskapen om att familjen har bokat tre ytterligare PT möten i kommande vecka och jag är ju på det klara med att sonen inte kommer kunna använda sin tid, så den får jag. Det är min ljuspunkt i tunneln av sjukbesök, missade skolhämtningar pga röntgen osv. Inte mycket blir rätt på första försöken, men jag har ju min PT bokning.

Dagen kommer då MIN tid skall infinna sig. Stressar runt som en idiot. Alla läxor görs ASAP, för mamma ska träna och schemat skall rulla på med ytterligare två familjemedlemmars bokningar efter varandra. Note to self: Vem hämtar nästa person, när man själv är på träning?

Kommer in till gymmet en kvart FÖRE utsatt tid, vilket känns fantastiskt, när jag bara kommit sent till allt, sedan otursdagen med armen. Känner mig som drottningen av redighetens moder, när jag sitter i loungen och väntar på PT n.

Jag får vänta på PTn länge. Tänker att det är karma, för att jag varit sådan sopa på senaste och kommit försent till allt och alla.

Plötsligt ropar de på mig från receptionen:
- Jag är ledsen, men jag kan inte hitta någon bokning på dig idag...

Där och då händer något. Jag ser siffror, datum, nummer, klockslag passera i revy och jag vägrar acceptera det faktum att det inte finns någon bokning. Jag har bokat TRE tider med HEN och jag vet att det är så, för det står i min kalender.

Fler personer av personalstyrkan kommer till receptionen och hävdar att jag inte har någon bokning. Jag pekar med mitt pekfinger på disken och hör mig själv säga att: NO, saturday is not good enough. I HAVE BOOKED THREE appointments for today, not saturday!!!!

Ytterligare en kvinna kommer till receptionen. Hon säger att hon också är invandrare och att hon kommer från Costa Rica. Jag fattar inte varför hon säger det och tycker bara att alla snackar runt mig för att dölja det faktum att DE GJORT FEEEL. Jag har inte varit såå arg på 10-15 år tror jag.

Jag åker hem och tänker att imorgon skall de allt få se på mitt bokningpapper att de gjort fel. Jag tar fram de fina inbjudningsbokningarna och ser att det är jag som haft fel HELA tiden...

I hit rock bottom!

Ett gnälligt ljud, som jag inte känner igen, kommer över mina läppar. Jag kastar av mig träningsplagg efter träningsplagg, rusar upp till sovrummet och tänker dyka in under täcket för att ALDRIG mer visa mig igen, en sådan jubelidiot! Men jag lyckas fastna i min sport bh, från h-vetet! Den rullar ihop sig, flätar in mitt långa hår och armbågarna fastnar på något konstigt vänster i stropparna också. Jag morrar och fräser och gnäller och frustrationen är så intensiv att det skulle gå att skära den med kniv. Jag hittar ingen kniv i sovrummet, men en sax! Bh och hårtottar ryker och jag finner frälsning under täcket.

Nu fick ö-borna något att tala om; den rosenrasande svenskan, som kröp under ett täcke och försvann.

Gick på träning dagen därpå, med nyinköpt sport bh. Såg inte Costaricanskan. Såg henne på bild. Hon är gymmets manager. Great work, there. Fan.

Jag kör mitt pass och PTn berättar att hon skall flytta och att någon annan skall ta över mig. Gissa vem.

PS. Jag tyckte att jag nästan var ikapp mig själv och min vardag idag. Fick nästan en känsla av att ha lite medvind, men det ändrade sig snabbt. Ds.

Påkörd telestolpe, strax bredvid garageuppfarten. Den j-vln har lurat på mig länge.