Fluffig godbit.

Hade spanat på hundar på närmsta shelter. Besökte, promenerade, pratade och kastade boll.
Drömde om natten. Kom på ett fiffigt namn, som funkar både för amerikanos och svennebananer.

Åkte till shelter för att adoptera. Par gick ut genom dörren med vår gosing...

Det var nog någon mening med det. Kanske.

Söt var han!

Americano tandläkare.

Vid jul skulle jag testa en Milkdud, den påminner om gräddkola från Malaco.

Jag tog en, EN, tugga på den och något sade knak, på ett märkligt vis. Sedan kom smärtan...

Slungade ut godbiten ur munnen. Halva min tand satt fast i kolan, andra halvan i munnen.

Så startade min introduktion till den amerikanska tandvården.

Fick en akuttid hos tandläkare som var listad på försäkringsbolaget. Ligger 7 min från min bostad.

Det tar 30 min att fylla i alla dokument som måste fyllas i. Allt från latexallergi till släktens eventuella hjärtproblem skall tas upp. Sedan var det dags för identifikation. Vem är den blonda jätten?

Lägger upp mitt (fortfarande!) svenska körkort. Kan lika gärna lägga fram mitt medlemsskap från ICA, egentligen, men det finns ju foto på, så de kan se likheten, förhoppningsvis. Receptionisten tycker det är stört coolt med ett europeiskt körkort och alla, ALLA, från personalstyrkan kommer och tittar på fotostatkopian och hummar över det ovanliga exemplaret.

Blir visad in på undersökningsrummet. Eftersom jag är i badrumsrenoverings...inferno, noterar jag ett snyggt badrumsskåp med handfat, precis ett sådant som jag har försökt förklara för den amerikanske snickaren. Blir så glad och tänker att; då finns det hopp, att någon amricano har lyckats bygga min dröm kommod.

Frågar sköterskan den udda frågan:

- Kän aj pliis täjk a picture åv your vanity?
- Yes, go ahead, it's so neat, all our stuff is from the same place, even our pictures in the lobby.
- Wow, vatt company iss itt?
- It's called Ajkeeja. Our dentist is from Orlando and they have a large store there, where we buy the stuff.
- Do you mean IKEA???!!!
- Yes, are you familiar with it?
- It's swidish...

Hela personalstyrkan kommer in på mitt rum, till och med tandläkaren: Ett stycket tillplattad svenska i gång 14, fack 2, mest vitblå till färgen och inte wellpappsbrun....

Har aldrig skrattat hos tandläkaren tidigare, men upplevelsen måste nog minnas som unik.

Hur som helst, dagens besök:

Blir inkallad av ett stycket turkosklädd sköterska med tuggummirosa förkläde, munskydd, hårnät och lila latexhandskar. Ger komplimang till färgexplosionen, känns uppiggande.

Vi fortsätter in på rummet och jag ler åt det fina badrumsskåpet på väggen och tänker att det nog inte blir lika knasigt idag! Enda tills jag ser min påse med halva tanden i. Den är namnad med:SWEDEN TOOTH.

Jag får skyddsglasögon på, lila förkläde, rosa haklapp och tittar på samma surfvåg som sitter hemma på ene sonens vägg. Sköterskan sjunger med i sången som spelas på radio. Jag hör prat och skratt i de andra rummen intill.

Ingreppet är planerat för nedslipning av tandrester, provisorisk tand, avgjutning för kommande tand i titan och porslin.

Allt går fin fint, både tandläkaren och sköterskan sjunger, pratar och skrattar och det känns mysigt, fast det är ganska otrevligt med tandläkarbesök, utan att gå in på detaljer. Fint att få bedövning innan bedövningen.

Barnen tyckte jag skulle skaffa en "gangsta" tand av guld med bling på, tandläkaren tyckte inte det.
Bra tycker jag.

Måste rusa, det regnar i köket......

Hajtandsfossil, funnen på fina Amelia Islands strand. Sylvass fortfarande!

Vardag på vänt.

Vad sysslar jag med, egentligen? Har på något vis all tid i världen, men ändå inte. Dagarna rinner, som sand, mellan fingrarna.

Vi renoverar vårt hus. Tre badrum gjordes före jul, på 8 dagar. De var klara den 19 dec, så långt att det fanns toalett och dusch samt kakel på golv och väggar. Första gästerna ankom 21 dec. Vi flyttade in i huset 20 dec.

Totalt kom 11 gäster inom loppet av fyra dagar.

Packa upp lådor, organisera någon slags logistik för måltider för 16 personer. Många viljor, idéer och infall, när så många skall samsas. Kul och jobbigt på en och samma gång.

Julen passerade. Konstig jul blev det, allt var som vanligt, men ändå inte. Våra gäster hade med de svenska ingredienserna.

Köksbordet kom 1timma innan skinkan var klar...Hade beställt det på nätet, lärdom: gör aldrig det igen!

Alla gäster droppade av och den 9 januari var det bara en gäst kvar, min mamma. Byggjobbarna kom tillbaka 12 januari.

Sedan dess har de gjort om två badrum. Imorgon måste de vara klara för då är röris bokad igen för att koppla in toa och dusch igen. Söker förtvivlat svar från byggherren om när våra handfat, duschväggar och skåp kommer.

Varför två av tre badrum görs om??

Svennebanan kvinna blev rå-lurad av americano kakelfirma. Firmans försäljare sa att alla använde matt kakel i US för att man inte vill se kalkavlagringar. Kakelsättare säger inget om kakel, utan tänker att det är en konstig dam, så antagligen vill hon ha konstigt kakel också. Ju närmare avslutet på första renoveringen vi kommer, dessdå mer lär vi känna varandra, kakelgubbsen och jag. Vi kommer på att kakelfirman blåst mig och dem. De trodde jag ville ha det kaklet så strävt och jag trodde det var så man hade det i US, men glaseringen var sekunda vara, som man sålt mig, utan att tala om det. Dessutom sade man mig att golvkaklet var samma nyans som väggkaklet, vilket inte var sant, när det väl var på plats. Kakelfirmans representant fick villigt tillstå att det inte var samma nyans.

Kakelfirman har rivit räkningen för felaktigt kakel och defekt kakel och givit oss ny glasmosaik. Kvar står jag och kakelsättarna, som får betala arbetskostnad och nytt kakel, från ANNAN kakelfirma.

Sådan röra stjäl min energi.

Lägg till sönderbiten tand, frozen shoulder och influensa på det, så har du en perfekt överblick över varför min vardag står på vänt.

När badrummen är klara skall vi starta med den större renoveringen...

Är inte helt sugen på fas 2!

Stay tuned.

Thanksgiving ågren?

Har spanat in de stora biffiga fåglarna i frysdisken...Vill helst av allt ha en ekologiskt närodlad, men det kostar multum och vem vet om jag kan lyckas med konststycket att tillaga pippin?

Funderar på at skjuta på problemet till nästa vecka....

Fniss.

Kanske är jag tvåa på bollen, men detta tyckte jag var roligt.
All american housewife?

"Jag är en lugn person, med takt och ton, måttfull och balanserad."

Rubriken är ett citat från en Adolphson och Falk ( om någon mer än jag minns dem) låt. Låten heter; Mer jul och julrushen göre sig snart påmind, kanske därför den började spinna i mitt huvud...

Inga blogginlägg på länge! All tid/energi går åt till att försöka få en vardag, som jag kan förstå mig på och ligga steget före...

Här är ju så mycket annorlunda. Det är inte av ondo, men det tar tid att lära en gammal hund sitta.
Datum skrivs på annat vis, tid, personnummer, försäkingsnummer, telefonnummer.
Andra måttenheter; miles, yards, inches, feet, gallons, ounces, lbs
Andra mynt; dollar, dime, nickel, quarter

Mycket att hålla reda på för den som inte är van att tänka på sådant, utan att det är rutin, som inte kräver speciell hjärnkapacitet.

För två veckor sedan, ungefär, fick jag en fullständig meltdown!

Hela familjen har registrerat sig på öns populära gym. Familjemedlemsskap innebär ett 90 dagars PT program, om man vill ha det. Det ville vi.

Jag var först ut en fredag kl 11am. Samma morgon skulle maken min till sjukhuset nere i stora staden. Han skulle få en spruta för sin onda rygg och fick inte köra bil efter den, därför skulle jag skjutsa honom dit och tillbaka till kontoret. Jag har precis parkerat bilen när mellansonen, som skulle cykla till skolan, ringer på min mobil. Får en släng av deja vu, när jag hör hans röst säga:

- Förlåt, mamma.
- För vad då?
- Mamma, förlåt, jag har ramlat med cykeln. (Det sista jag sade var förståss, cykla försiktigt.)
- Men det gör inget, mår bara du bra?
- Min arm är bruten.
- Va'?
- Förlåt, mamma, jag vet du inte kan komma nu. (Fan att man inte kan teleportera sig i det läget.)

Vad gör man?!

Jag har en kompis, förutom kemtvättskillen och expeditionsdamerna på barnens skola. Jag fick ringa till henne, be henne plocka upp min pojke, som fick gå med bruten arm till skolan. Ringa till skolan och bekräfta att jag var jag och att den här personen kommer hämta upp mitt barn. Ringa till vår familjeläkare och fråga vart min nya kompis skulle köra sonen. Prata med akuten på ön om att jag var jag, vem min man är, vem min son är och vem min kompis är, till två olika personer för att berättiga läkarna att behandla min pojkes arm. I denna villervalla minns jag min PT, ringer gymmet och förklarar att jag nog inte hinner fixa akuten, skjutsa mannen och träna under loppet av en förmiddag. De förstår det!

Två timmar efter sonens samtal, hittar jag honom på akuten. Alla är supertrevliga och jag känner mig som värsta mamman i hela världen. Jag kan aldrig, nog,  tacka denna amerikanska kvinna som hjälpte mig, utan omsvep, den där fredagsmorgonen!

Helgen kantas av fler besök hos ortoped, MRI och katastrofberedskapen ligger på topp, då sonen är ledsen och har ont. Jag går in i ko-lugns-mode, när det är jobbigt och tänker alltid att jag kan göra något kul sedan eller sova sedan. Som ett mantra ligger vetskapen om att familjen har bokat tre ytterligare PT möten i kommande vecka och jag är ju på det klara med att sonen inte kommer kunna använda sin tid, så den får jag. Det är min ljuspunkt i tunneln av sjukbesök, missade skolhämtningar pga röntgen osv. Inte mycket blir rätt på första försöken, men jag har ju min PT bokning.

Dagen kommer då MIN tid skall infinna sig. Stressar runt som en idiot. Alla läxor görs ASAP, för mamma ska träna och schemat skall rulla på med ytterligare två familjemedlemmars bokningar efter varandra. Note to self: Vem hämtar nästa person, när man själv är på träning?

Kommer in till gymmet en kvart FÖRE utsatt tid, vilket känns fantastiskt, när jag bara kommit sent till allt, sedan otursdagen med armen. Känner mig som drottningen av redighetens moder, när jag sitter i loungen och väntar på PT n.

Jag får vänta på PTn länge. Tänker att det är karma, för att jag varit sådan sopa på senaste och kommit försent till allt och alla.

Plötsligt ropar de på mig från receptionen:
- Jag är ledsen, men jag kan inte hitta någon bokning på dig idag...

Där och då händer något. Jag ser siffror, datum, nummer, klockslag passera i revy och jag vägrar acceptera det faktum att det inte finns någon bokning. Jag har bokat TRE tider med HEN och jag vet att det är så, för det står i min kalender.

Fler personer av personalstyrkan kommer till receptionen och hävdar att jag inte har någon bokning. Jag pekar med mitt pekfinger på disken och hör mig själv säga att: NO, saturday is not good enough. I HAVE BOOKED THREE appointments for today, not saturday!!!!

Ytterligare en kvinna kommer till receptionen. Hon säger att hon också är invandrare och att hon kommer från Costa Rica. Jag fattar inte varför hon säger det och tycker bara att alla snackar runt mig för att dölja det faktum att DE GJORT FEEEL. Jag har inte varit såå arg på 10-15 år tror jag.

Jag åker hem och tänker att imorgon skall de allt få se på mitt bokningpapper att de gjort fel. Jag tar fram de fina inbjudningsbokningarna och ser att det är jag som haft fel HELA tiden...

I hit rock bottom!

Ett gnälligt ljud, som jag inte känner igen, kommer över mina läppar. Jag kastar av mig träningsplagg efter träningsplagg, rusar upp till sovrummet och tänker dyka in under täcket för att ALDRIG mer visa mig igen, en sådan jubelidiot! Men jag lyckas fastna i min sport bh, från h-vetet! Den rullar ihop sig, flätar in mitt långa hår och armbågarna fastnar på något konstigt vänster i stropparna också. Jag morrar och fräser och gnäller och frustrationen är så intensiv att det skulle gå att skära den med kniv. Jag hittar ingen kniv i sovrummet, men en sax! Bh och hårtottar ryker och jag finner frälsning under täcket.

Nu fick ö-borna något att tala om; den rosenrasande svenskan, som kröp under ett täcke och försvann.

Gick på träning dagen därpå, med nyinköpt sport bh. Såg inte Costaricanskan. Såg henne på bild. Hon är gymmets manager. Great work, there. Fan.

Jag kör mitt pass och PTn berättar att hon skall flytta och att någon annan skall ta över mig. Gissa vem.

PS. Jag tyckte att jag nästan var ikapp mig själv och min vardag idag. Fick nästan en känsla av att ha lite medvind, men det ändrade sig snabbt. Ds.

Påkörd telestolpe, strax bredvid garageuppfarten. Den j-vln har lurat på mig länge.

Prydlig nakenhet.

Amerikanskt tv-tittande är olikt det svenska, förståss.
I gamla svedala hade vi det digitala markutbudet, 1,2,4.
Här finns det hur mycket som helst; spanska-, religiösa-, hud-, utbildnings-, barn-, nyhetskanaler osv.
Tidigare var jag ju van vid att någon hallåa, presenterade kommande program. Här startar alla program utan intro. En kanal kan sända nya och gamla avsnitt av samma serie hela dagen, vilket gör det hela lite förvirrat för min smak. I ett avsnitt är Howard och Penny ett par, i nästa har de inte dejtat varandra ännu. Vet inte om det är sommarrepriser inför alla höstens seriestarter eller vad det är.

Det är ju en vanesak och jag kommer säkert inte tänka på det om ett par veckor. Det som egentligen är till grund för detta inlägg är; reklamen.

Som svensk har man ju pumpats med hur pryda amerikanarna är vad det gäller sex och nakenhet. I vintras berättade Greg Pohler i Skavlan att han aldrig sett sin pappa naken, inte ens vid sina 37 år, då han fick se sin svenske svärfar näck.

Förvånande är ju då att man gör reklam för potenshöjande mediciner för män och smörjande underredsbehandlingar för kvinnor när sex gör ont i klimakteriet. Det är en del att förklara för sin 9-åring, som visserligen inte är skarp i engelska ännu, men som nog f-n förstår halvdelen av just dessa reklamsnuttar och vill veta vad det är. Jag förklarar så simpelt jag kan för att inte göra en stor grej av det, undrar hur de amerikanska föräldrarna gör?

Var på familje dejt med en annan familj. Lite spänt, men förlösande skratt, utbröt då en Freudiansk felsägning kom över en mors och sons läppar under en footballsmatchs dunder och hejarop:

Mamma:- You like to play Call of Duty, right?
Tonårsson:-What?! Call of Booty?? No, no.
Mamma:- No, no I said....

Jag skrattade och konstaterade att hon nog kunde tjäna mycket stålars på att utveckla det spelet...
Hoppas hon har lust att fika någon dag.

Diametral skillnad.

Lärare.

I Sverige är alla experter på undervisning, för alla har ju gått i skolan och vet hur det skall vara. Jag vet inte hur man ser på lärare här ännu, men en sak är säker, det är enorm skillnad.

Tonåringarna berättar om lärarna på skolan. En äter alltid ostbågar, en annan dricker kaffe på sitt speciella vis, en tredje samlade in pengar till ALS ice bucket challenge och höll exklusiv show för de klasser som samlade in mest pengar, listan kan göras lång. De har fått höra lärares personliga åsikter, stiga in i lärarens egna universum, det personligt inredda klassrummet, där de är gäster, med respekt för läraren. Här tilltalas läraren alltid med efternamn, vilket jag tyckte var opersonligt först. Jag tilltalas med efternamn av läraren och jag svarar fru teacher med efternamn, men får också kram, så det är inte så stelt som det verkar, utan kutym, helt enkelt, utan omskrivning. Här har varje lärare en årskurs, på vilken de blir experter. Barnen byter därför lärare varje år. Tråkigt ur lärarsynpunkt att alltid ha samma lektioner? Inte alls, yngste sonens lärare hittar på ett tema som genomsyrar hela året, i år är det akvarietema i turkosa färger. Läraren har läxklubb två gånger i veckan och stannar man på den, får man en godisbit, när man går hem. En M&M, typ, så vi snackar inte massvis.

I många svenska skolor är alla klassrum lika, inget personligt skall störa undervisningen, ingen äger något i svenska skolan, allt är anonymt, vilket leder till att ingen bryr sig-för det är inte mitt, det är obestämt vems och att få svenska elever att ta ansvar för något som inte är personligt, är svårt. Om en lärare i svensk skola tar med en kaffekopp till lektionen, undrar eleverna varför de inte får kaffe att dricka.

Om en elev inte lämnar in sin läxa, händer ingenting, för det står inte direkt att det måste vara i tid i betygskriterierna. Det finns ett allmänt kapitel om att elever har ansvar i alla ämnen, men är inget betygskriterie.

Sedan är det ju så att det är kunskap som skall värderas, inte föräldramedverkan eller organisations förmåga, men här får eleverna poängavdrag om läxan inte lämnas in i starten på lektionen. Lämnar man in den dagen efter får man 0 poäng! Jag har aldrig sett mina söner så noggranna med att lämna in läxor och ha sådan hjärnkoll på vad som skall göras när, som nu!

Miss Marie frågade i sin blogg hur man upplever barns artighet i olika länder och jag kom och tänka på att här, i Florida, gör man skillnad på vuxna och barn, utan att vara nedvärderande. Det behöver inte vara dåligt med auktoritet och disciplin, men någonstans på vägen blev det så i Sverige. Vet inte när och politiker kan kasta paj på varandra om vems felet är, men det har hänt på något vis.

Tonårssönerna har en amerikansk kompis, som är förundrad över att mina barn har veckopeng/månadspeng. Han får pengar efter hur hans reportcard (delbetyg) ser ut. Gissa varför ungen har A i allt....

Nattlig konversation.

Dialog här om kvällen:

Hon: - Det är något som går där borta i hörnet...jag hör hur det krafsar.
Han: - Jag hör inget.
Hon: - Bara för att du inte kan höra det, betyder det ju inte att det inte finns något!
Han: - Men det är ju inget, lägg av nu.
Hon: - Åh, det ramlade ner något på plastsäckarna! Det krafsar i säckarna.
Han: - Jag hör inget!
Hon: - Snälla, kolla då.
Han: - Meh. Är du nöjd om jag flyttar säckarna?
Hon: - Ja, ställ dom ute i badkaret, på badrummet.
Han: - Så, ok nu.
Hon: - Äh, alltså det är något där borta....
Han: - Jag hör inget.

Somnade av utmattning och bad till högre makt att inget skulle dyka upp i min säng.

Det är fyra dagar sedan. Den lever än, men ligger på rygg och latar sig....

Bamm!

Sh*t.

Saknad golvade mig nästan. Maken ringde från Sverige och det smäller till i hjärtat, bamm!

Det känns tungt ännu, att jag inte är där.

På radion spelades:

Filmtips för att gråta soffan blöt.

Filmen är tydligen från 2007, men gick på en av alla kanaler här i helgen. Behövde lite sällskap när jag vek tvätt, men var tvungen att sluta med det för den var så bra, tyckte jag. Lite långsam film-det gillar jag. Skönt att lipa en skvätt ibland utan att det finns någon tråkig anledning. The notebook, se den.

Augustis innehåll?

Vad hände under augusti? Vardagen körde igång för fullt ös och jag försökte hinna med.

Skolan startade för tonåringarna. Miljarder papper att fylla i. Väntan på akuta vårdcentralen för att göra check up till skolgympa, visste inte då att man var tvungen att ha ett specifikt intyg för att få deltaga på efteraktiviteter i skolans regi. Tillbaka på samma vårdcentral på omgång nr 2. De känner redan igen mig, efter alla år hos min hemstads husläkare var det aldrig någon som visste vem jag var, inte ens läkaren jag var listad hos....Go känsla att någon vet vem man är, även om man är svenskan som inte har koll på amerikanska pappersexercisen. De förstår att det är svårt och ber om ursäkt för det, vilket är snällt tycker jag.

Lunchlådor är också en ny erfarenhet, barnen på skolorna tycker att mina barns mat är exotisk. Jag köpte mattermosar, så mina ungar har med ljummen mat. De är ju vana vid varm lunch på skolan i Sverige. Jag är långt i från renlevnadsmänniska, men förfäras över det producenterna marknadsför som lunch och mellanmål här. Minste sonen tycker det är fasligt orättvist att han inte får äta chips till lunch eller gott och blandat motsvarigheten. Äldste sonen glömde sin matväska en dag och fick pengar att handla för i skolans cafeteria. Han kommer aldrig glömma sin matväska igen.

Alla pojkar har blivit testade i engelska språkkunskaper och många papper följde på det. Resultatet blev att äldst inte får några hjälpmedel, mellerst får extra tid på prov och får medtaga ordlexikon och yngst får köra årskurs 2 s engelska, men kör årskurs 4 på alla andra ämnen. Yngst får också dispens för att slippa skriva skrivstil, eftersom det inte är ett krav i Sverige, har han inte lärt sig det. Han tycker det känns pinsamt att han inte kan det.

Fortfarande tar det mig mer än dubbelt så lång tid att veckohandla, då jag läser innehållsförteckningar till förbannelse. Tänk att man kan hitta matvaror som är märkta med äkta ingredienser, på t ex ost. Då undrar man ju? Hur gör man ost utan mjölk och vad är det i den ost som inte innehåller mjölk? Och jag tala nu inte om vegetariska alternativ, utan de ostar som ligger som mejeriprodukter...

Jag letar också konstant efter mat som inte är genmanipulerad, utan konstgjort socker och för mycket färgämnen och miljövänligt. Försöker också hitta rengöringsprodukter utan antibakteriella ämnen och klorin och för mycket doft...

Mycket av min vardag går ut på att "köra taxi", då vi bara har en bil ännu så länge. Dagen startar med att yngst skall vara på skolan 07.30. Maken skall till fastlandet till 08.00, senast, vänder tillbaka till ön. Hemma igen vid 08.30 och stora killarna vill vara på skolan 8.50, för de skall fixa iordning till skolstart 09.10. Det är amerikanerna; morgonpigga, åtminstone här! Det gillar jag!

Vi har nu bott två månader i hyreshuset. Det är inget direkt fel på huset, men än insekts besöken och det faktum att det lägger inne i ett stort buskage, vilket gör att solen inte kommer in alls på nedre plan. Att vara på undervåningen känns som en november eftermiddag och jag tror att det kommer komma regn. Längtar efter vårt eget hus och åker förbi det minst en gång i veckan. Irriterande.

Det är fortfarande hysteriskt varmt, mellan 37-45 grader Celsius och jag undrar om jag någonsin kommer ha annat än shorts och flipflops. Har aldrig haft förmågan att svettats förr, mer än lite under armarna och möjligtvis i nacken, men nu har jag lärt mig det. Ofta tror jag att det är något kryp i min tröja, men det är droppar som rinner längs ryggen och benen. Konstig känsla.

Stranden här är fantastisk, kommer aldrig tröttna på den. Trodde att jag skulle hinna dit varje dag lätt, eftersom jag hör vågorna och bor 150-200 meter ifrån, fågelvägen, men det hinner jag inte, vilket är sjukt. Måste få in rutiner! Det kvittar vilken sinnesstämning jag har, när jag kommer till havet blir jag alltid lugn, glad och harmonisk. Havet är mitt livs elixir! Ville man ta livet av mig långsamt, skulle man placera mig i mitten av en kontinent, utan sjö eller flod.

Nya utmaningar väntar; fylla i yearbook beställningar, göra science projekt i trolldeg, ta körkort, skaffa social security nummer, skaffa nytt svenskt pass, skaffa vänner, the list goes on....