Rusta har fina glaskulor ibland, med mycket glitter och glam.
Hjärtat, mitt hjärta. Senaste halvåret har mitt hjärta hittat på dumheter. Det slår i otakt. Det skrämmer skiten ur mig. Jag stressar för mycket, ett klassiskt fall för att gå in i väggen, egentligen. Min omgivning är orolig och jag kör huvudet i sanden och stänger av. Jag VET att jag skall prioritera och tänka good-enough. Jag vet, men kan inte få stopp på hamsterhjulet jag springer i. Ser ingen lösning just nu, mer än att gå ned i tid på jobbet, vilket inte är ett alternativ, när man är provanställd i tre månader till.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar