Florida thunderstorm, no piece of cake.
Sprang tre meter till bilen från huset och blev genomblöt. Marken och luften darrade, mina ben med.
Ovädret fick mig att tänka på vilken liten varelse människan är i förhållande till naturen. Vilken tur man har att man finns och vad konstigt att människan tror sig vara större än moder natur ibland, så små vi ju är.
Längtar hem till min trygga vrå. Det är kul och spännande att bo en mycket kort period i ett annat land, men denna gång har varit tuff, kanske för att jag vågat mer och kanske tillåtit mig att misslyckas. Jag har försökt prata mer med folk och inte gömt mig bakom min man. Han har jobbat varje vardag denna tre veckors period. Förra gången var han ledig lite mer med oss och när vi var ensamma här (maken drog till Australien mitt i vistelsen) körde jag i stort sett bara till mataffären och lagade all mat hemma.
Denna gång har jag kört till olika malls, varit på restauranger, bio, minigolf, museum, drive-thru m.m.
Vädret har varit upp och ned i två dagar och känslorna for lite upp och ned i eftermiddags, då jag äntligen fick tag i min pappa. Han har varit så frånvarande på Skype och sparsmakad på sms, vilket förbryllat mig, men tänkte att han hade det skönt i solen i sitt underbara Danmarksparadis. Så var det inte alls. Han har fått hjärtinfarkt och varit riktigt dålig, min pappa. Otäckt. Har säkert en del med att göra att jag längtar lite hem ikväll. Han är förlåten för att inte varit så social!
Bild lånad från: actionnewsjax.com |
1 kommentar:
Men fy vad jobbigt med din pappa! Sånt är väl aldrig kul, men särskilt inte när man själv inte är i närheten! Hoppas han kryar på sig kvickt.
Vilket läskigt väder! Hua...!
Skicka en kommentar