Americano tandläkare.

Vid jul skulle jag testa en Milkdud, den påminner om gräddkola från Malaco.

Jag tog en, EN, tugga på den och något sade knak, på ett märkligt vis. Sedan kom smärtan...

Slungade ut godbiten ur munnen. Halva min tand satt fast i kolan, andra halvan i munnen.

Så startade min introduktion till den amerikanska tandvården.

Fick en akuttid hos tandläkare som var listad på försäkringsbolaget. Ligger 7 min från min bostad.

Det tar 30 min att fylla i alla dokument som måste fyllas i. Allt från latexallergi till släktens eventuella hjärtproblem skall tas upp. Sedan var det dags för identifikation. Vem är den blonda jätten?

Lägger upp mitt (fortfarande!) svenska körkort. Kan lika gärna lägga fram mitt medlemsskap från ICA, egentligen, men det finns ju foto på, så de kan se likheten, förhoppningsvis. Receptionisten tycker det är stört coolt med ett europeiskt körkort och alla, ALLA, från personalstyrkan kommer och tittar på fotostatkopian och hummar över det ovanliga exemplaret.

Blir visad in på undersökningsrummet. Eftersom jag är i badrumsrenoverings...inferno, noterar jag ett snyggt badrumsskåp med handfat, precis ett sådant som jag har försökt förklara för den amerikanske snickaren. Blir så glad och tänker att; då finns det hopp, att någon amricano har lyckats bygga min dröm kommod.

Frågar sköterskan den udda frågan:

- Kän aj pliis täjk a picture åv your vanity?
- Yes, go ahead, it's so neat, all our stuff is from the same place, even our pictures in the lobby.
- Wow, vatt company iss itt?
- It's called Ajkeeja. Our dentist is from Orlando and they have a large store there, where we buy the stuff.
- Do you mean IKEA???!!!
- Yes, are you familiar with it?
- It's swidish...

Hela personalstyrkan kommer in på mitt rum, till och med tandläkaren: Ett stycket tillplattad svenska i gång 14, fack 2, mest vitblå till färgen och inte wellpappsbrun....

Har aldrig skrattat hos tandläkaren tidigare, men upplevelsen måste nog minnas som unik.

Hur som helst, dagens besök:

Blir inkallad av ett stycket turkosklädd sköterska med tuggummirosa förkläde, munskydd, hårnät och lila latexhandskar. Ger komplimang till färgexplosionen, känns uppiggande.

Vi fortsätter in på rummet och jag ler åt det fina badrumsskåpet på väggen och tänker att det nog inte blir lika knasigt idag! Enda tills jag ser min påse med halva tanden i. Den är namnad med:SWEDEN TOOTH.

Jag får skyddsglasögon på, lila förkläde, rosa haklapp och tittar på samma surfvåg som sitter hemma på ene sonens vägg. Sköterskan sjunger med i sången som spelas på radio. Jag hör prat och skratt i de andra rummen intill.

Ingreppet är planerat för nedslipning av tandrester, provisorisk tand, avgjutning för kommande tand i titan och porslin.

Allt går fin fint, både tandläkaren och sköterskan sjunger, pratar och skrattar och det känns mysigt, fast det är ganska otrevligt med tandläkarbesök, utan att gå in på detaljer. Fint att få bedövning innan bedövningen.

Barnen tyckte jag skulle skaffa en "gangsta" tand av guld med bling på, tandläkaren tyckte inte det.
Bra tycker jag.

Måste rusa, det regnar i köket......

Hajtandsfossil, funnen på fina Amelia Islands strand. Sylvass fortfarande!

"Jag är en lugn person, med takt och ton, måttfull och balanserad."

Rubriken är ett citat från en Adolphson och Falk ( om någon mer än jag minns dem) låt. Låten heter; Mer jul och julrushen göre sig snart påmind, kanske därför den började spinna i mitt huvud...

Inga blogginlägg på länge! All tid/energi går åt till att försöka få en vardag, som jag kan förstå mig på och ligga steget före...

Här är ju så mycket annorlunda. Det är inte av ondo, men det tar tid att lära en gammal hund sitta.
Datum skrivs på annat vis, tid, personnummer, försäkingsnummer, telefonnummer.
Andra måttenheter; miles, yards, inches, feet, gallons, ounces, lbs
Andra mynt; dollar, dime, nickel, quarter

Mycket att hålla reda på för den som inte är van att tänka på sådant, utan att det är rutin, som inte kräver speciell hjärnkapacitet.

För två veckor sedan, ungefär, fick jag en fullständig meltdown!

Hela familjen har registrerat sig på öns populära gym. Familjemedlemsskap innebär ett 90 dagars PT program, om man vill ha det. Det ville vi.

Jag var först ut en fredag kl 11am. Samma morgon skulle maken min till sjukhuset nere i stora staden. Han skulle få en spruta för sin onda rygg och fick inte köra bil efter den, därför skulle jag skjutsa honom dit och tillbaka till kontoret. Jag har precis parkerat bilen när mellansonen, som skulle cykla till skolan, ringer på min mobil. Får en släng av deja vu, när jag hör hans röst säga:

- Förlåt, mamma.
- För vad då?
- Mamma, förlåt, jag har ramlat med cykeln. (Det sista jag sade var förståss, cykla försiktigt.)
- Men det gör inget, mår bara du bra?
- Min arm är bruten.
- Va'?
- Förlåt, mamma, jag vet du inte kan komma nu. (Fan att man inte kan teleportera sig i det läget.)

Vad gör man?!

Jag har en kompis, förutom kemtvättskillen och expeditionsdamerna på barnens skola. Jag fick ringa till henne, be henne plocka upp min pojke, som fick gå med bruten arm till skolan. Ringa till skolan och bekräfta att jag var jag och att den här personen kommer hämta upp mitt barn. Ringa till vår familjeläkare och fråga vart min nya kompis skulle köra sonen. Prata med akuten på ön om att jag var jag, vem min man är, vem min son är och vem min kompis är, till två olika personer för att berättiga läkarna att behandla min pojkes arm. I denna villervalla minns jag min PT, ringer gymmet och förklarar att jag nog inte hinner fixa akuten, skjutsa mannen och träna under loppet av en förmiddag. De förstår det!

Två timmar efter sonens samtal, hittar jag honom på akuten. Alla är supertrevliga och jag känner mig som värsta mamman i hela världen. Jag kan aldrig, nog,  tacka denna amerikanska kvinna som hjälpte mig, utan omsvep, den där fredagsmorgonen!

Helgen kantas av fler besök hos ortoped, MRI och katastrofberedskapen ligger på topp, då sonen är ledsen och har ont. Jag går in i ko-lugns-mode, när det är jobbigt och tänker alltid att jag kan göra något kul sedan eller sova sedan. Som ett mantra ligger vetskapen om att familjen har bokat tre ytterligare PT möten i kommande vecka och jag är ju på det klara med att sonen inte kommer kunna använda sin tid, så den får jag. Det är min ljuspunkt i tunneln av sjukbesök, missade skolhämtningar pga röntgen osv. Inte mycket blir rätt på första försöken, men jag har ju min PT bokning.

Dagen kommer då MIN tid skall infinna sig. Stressar runt som en idiot. Alla läxor görs ASAP, för mamma ska träna och schemat skall rulla på med ytterligare två familjemedlemmars bokningar efter varandra. Note to self: Vem hämtar nästa person, när man själv är på träning?

Kommer in till gymmet en kvart FÖRE utsatt tid, vilket känns fantastiskt, när jag bara kommit sent till allt, sedan otursdagen med armen. Känner mig som drottningen av redighetens moder, när jag sitter i loungen och väntar på PT n.

Jag får vänta på PTn länge. Tänker att det är karma, för att jag varit sådan sopa på senaste och kommit försent till allt och alla.

Plötsligt ropar de på mig från receptionen:
- Jag är ledsen, men jag kan inte hitta någon bokning på dig idag...

Där och då händer något. Jag ser siffror, datum, nummer, klockslag passera i revy och jag vägrar acceptera det faktum att det inte finns någon bokning. Jag har bokat TRE tider med HEN och jag vet att det är så, för det står i min kalender.

Fler personer av personalstyrkan kommer till receptionen och hävdar att jag inte har någon bokning. Jag pekar med mitt pekfinger på disken och hör mig själv säga att: NO, saturday is not good enough. I HAVE BOOKED THREE appointments for today, not saturday!!!!

Ytterligare en kvinna kommer till receptionen. Hon säger att hon också är invandrare och att hon kommer från Costa Rica. Jag fattar inte varför hon säger det och tycker bara att alla snackar runt mig för att dölja det faktum att DE GJORT FEEEL. Jag har inte varit såå arg på 10-15 år tror jag.

Jag åker hem och tänker att imorgon skall de allt få se på mitt bokningpapper att de gjort fel. Jag tar fram de fina inbjudningsbokningarna och ser att det är jag som haft fel HELA tiden...

I hit rock bottom!

Ett gnälligt ljud, som jag inte känner igen, kommer över mina läppar. Jag kastar av mig träningsplagg efter träningsplagg, rusar upp till sovrummet och tänker dyka in under täcket för att ALDRIG mer visa mig igen, en sådan jubelidiot! Men jag lyckas fastna i min sport bh, från h-vetet! Den rullar ihop sig, flätar in mitt långa hår och armbågarna fastnar på något konstigt vänster i stropparna också. Jag morrar och fräser och gnäller och frustrationen är så intensiv att det skulle gå att skära den med kniv. Jag hittar ingen kniv i sovrummet, men en sax! Bh och hårtottar ryker och jag finner frälsning under täcket.

Nu fick ö-borna något att tala om; den rosenrasande svenskan, som kröp under ett täcke och försvann.

Gick på träning dagen därpå, med nyinköpt sport bh. Såg inte Costaricanskan. Såg henne på bild. Hon är gymmets manager. Great work, there. Fan.

Jag kör mitt pass och PTn berättar att hon skall flytta och att någon annan skall ta över mig. Gissa vem.

PS. Jag tyckte att jag nästan var ikapp mig själv och min vardag idag. Fick nästan en känsla av att ha lite medvind, men det ändrade sig snabbt. Ds.

Påkörd telestolpe, strax bredvid garageuppfarten. Den j-vln har lurat på mig länge.

Prydlig nakenhet.

Amerikanskt tv-tittande är olikt det svenska, förståss.
I gamla svedala hade vi det digitala markutbudet, 1,2,4.
Här finns det hur mycket som helst; spanska-, religiösa-, hud-, utbildnings-, barn-, nyhetskanaler osv.
Tidigare var jag ju van vid att någon hallåa, presenterade kommande program. Här startar alla program utan intro. En kanal kan sända nya och gamla avsnitt av samma serie hela dagen, vilket gör det hela lite förvirrat för min smak. I ett avsnitt är Howard och Penny ett par, i nästa har de inte dejtat varandra ännu. Vet inte om det är sommarrepriser inför alla höstens seriestarter eller vad det är.

Det är ju en vanesak och jag kommer säkert inte tänka på det om ett par veckor. Det som egentligen är till grund för detta inlägg är; reklamen.

Som svensk har man ju pumpats med hur pryda amerikanarna är vad det gäller sex och nakenhet. I vintras berättade Greg Pohler i Skavlan att han aldrig sett sin pappa naken, inte ens vid sina 37 år, då han fick se sin svenske svärfar näck.

Förvånande är ju då att man gör reklam för potenshöjande mediciner för män och smörjande underredsbehandlingar för kvinnor när sex gör ont i klimakteriet. Det är en del att förklara för sin 9-åring, som visserligen inte är skarp i engelska ännu, men som nog f-n förstår halvdelen av just dessa reklamsnuttar och vill veta vad det är. Jag förklarar så simpelt jag kan för att inte göra en stor grej av det, undrar hur de amerikanska föräldrarna gör?

Var på familje dejt med en annan familj. Lite spänt, men förlösande skratt, utbröt då en Freudiansk felsägning kom över en mors och sons läppar under en footballsmatchs dunder och hejarop:

Mamma:- You like to play Call of Duty, right?
Tonårsson:-What?! Call of Booty?? No, no.
Mamma:- No, no I said....

Jag skrattade och konstaterade att hon nog kunde tjäna mycket stålars på att utveckla det spelet...
Hoppas hon har lust att fika någon dag.

Swedish americano, say what?

Skulle prova på sötpotatis.

Åkte till Publix. Hittade sagda potatis (orange) och en annan vit, STOR potatis, utmärkt att göra cowboysar-pommes frites av. Hette Russet XL.

I kassan frågar kassörskan vilken sorts potatis den stora vita är.

- It's extra large Russel.

Fniss från kassörska!


I say potAto, you say potEJto.

Have a good one, y'all.

Bild lånad av: producegeek.com

Alla potatisar blev kanongoda :-)