Prydlig nakenhet.

Amerikanskt tv-tittande är olikt det svenska, förståss.
I gamla svedala hade vi det digitala markutbudet, 1,2,4.
Här finns det hur mycket som helst; spanska-, religiösa-, hud-, utbildnings-, barn-, nyhetskanaler osv.
Tidigare var jag ju van vid att någon hallåa, presenterade kommande program. Här startar alla program utan intro. En kanal kan sända nya och gamla avsnitt av samma serie hela dagen, vilket gör det hela lite förvirrat för min smak. I ett avsnitt är Howard och Penny ett par, i nästa har de inte dejtat varandra ännu. Vet inte om det är sommarrepriser inför alla höstens seriestarter eller vad det är.

Det är ju en vanesak och jag kommer säkert inte tänka på det om ett par veckor. Det som egentligen är till grund för detta inlägg är; reklamen.

Som svensk har man ju pumpats med hur pryda amerikanarna är vad det gäller sex och nakenhet. I vintras berättade Greg Pohler i Skavlan att han aldrig sett sin pappa naken, inte ens vid sina 37 år, då han fick se sin svenske svärfar näck.

Förvånande är ju då att man gör reklam för potenshöjande mediciner för män och smörjande underredsbehandlingar för kvinnor när sex gör ont i klimakteriet. Det är en del att förklara för sin 9-åring, som visserligen inte är skarp i engelska ännu, men som nog f-n förstår halvdelen av just dessa reklamsnuttar och vill veta vad det är. Jag förklarar så simpelt jag kan för att inte göra en stor grej av det, undrar hur de amerikanska föräldrarna gör?

Var på familje dejt med en annan familj. Lite spänt, men förlösande skratt, utbröt då en Freudiansk felsägning kom över en mors och sons läppar under en footballsmatchs dunder och hejarop:

Mamma:- You like to play Call of Duty, right?
Tonårsson:-What?! Call of Booty?? No, no.
Mamma:- No, no I said....

Jag skrattade och konstaterade att hon nog kunde tjäna mycket stålars på att utveckla det spelet...
Hoppas hon har lust att fika någon dag.

Diametral skillnad.

Lärare.

I Sverige är alla experter på undervisning, för alla har ju gått i skolan och vet hur det skall vara. Jag vet inte hur man ser på lärare här ännu, men en sak är säker, det är enorm skillnad.

Tonåringarna berättar om lärarna på skolan. En äter alltid ostbågar, en annan dricker kaffe på sitt speciella vis, en tredje samlade in pengar till ALS ice bucket challenge och höll exklusiv show för de klasser som samlade in mest pengar, listan kan göras lång. De har fått höra lärares personliga åsikter, stiga in i lärarens egna universum, det personligt inredda klassrummet, där de är gäster, med respekt för läraren. Här tilltalas läraren alltid med efternamn, vilket jag tyckte var opersonligt först. Jag tilltalas med efternamn av läraren och jag svarar fru teacher med efternamn, men får också kram, så det är inte så stelt som det verkar, utan kutym, helt enkelt, utan omskrivning. Här har varje lärare en årskurs, på vilken de blir experter. Barnen byter därför lärare varje år. Tråkigt ur lärarsynpunkt att alltid ha samma lektioner? Inte alls, yngste sonens lärare hittar på ett tema som genomsyrar hela året, i år är det akvarietema i turkosa färger. Läraren har läxklubb två gånger i veckan och stannar man på den, får man en godisbit, när man går hem. En M&M, typ, så vi snackar inte massvis.

I många svenska skolor är alla klassrum lika, inget personligt skall störa undervisningen, ingen äger något i svenska skolan, allt är anonymt, vilket leder till att ingen bryr sig-för det är inte mitt, det är obestämt vems och att få svenska elever att ta ansvar för något som inte är personligt, är svårt. Om en lärare i svensk skola tar med en kaffekopp till lektionen, undrar eleverna varför de inte får kaffe att dricka.

Om en elev inte lämnar in sin läxa, händer ingenting, för det står inte direkt att det måste vara i tid i betygskriterierna. Det finns ett allmänt kapitel om att elever har ansvar i alla ämnen, men är inget betygskriterie.

Sedan är det ju så att det är kunskap som skall värderas, inte föräldramedverkan eller organisations förmåga, men här får eleverna poängavdrag om läxan inte lämnas in i starten på lektionen. Lämnar man in den dagen efter får man 0 poäng! Jag har aldrig sett mina söner så noggranna med att lämna in läxor och ha sådan hjärnkoll på vad som skall göras när, som nu!

Miss Marie frågade i sin blogg hur man upplever barns artighet i olika länder och jag kom och tänka på att här, i Florida, gör man skillnad på vuxna och barn, utan att vara nedvärderande. Det behöver inte vara dåligt med auktoritet och disciplin, men någonstans på vägen blev det så i Sverige. Vet inte när och politiker kan kasta paj på varandra om vems felet är, men det har hänt på något vis.

Tonårssönerna har en amerikansk kompis, som är förundrad över att mina barn har veckopeng/månadspeng. Han får pengar efter hur hans reportcard (delbetyg) ser ut. Gissa varför ungen har A i allt....

Augustis innehåll?

Vad hände under augusti? Vardagen körde igång för fullt ös och jag försökte hinna med.

Skolan startade för tonåringarna. Miljarder papper att fylla i. Väntan på akuta vårdcentralen för att göra check up till skolgympa, visste inte då att man var tvungen att ha ett specifikt intyg för att få deltaga på efteraktiviteter i skolans regi. Tillbaka på samma vårdcentral på omgång nr 2. De känner redan igen mig, efter alla år hos min hemstads husläkare var det aldrig någon som visste vem jag var, inte ens läkaren jag var listad hos....Go känsla att någon vet vem man är, även om man är svenskan som inte har koll på amerikanska pappersexercisen. De förstår att det är svårt och ber om ursäkt för det, vilket är snällt tycker jag.

Lunchlådor är också en ny erfarenhet, barnen på skolorna tycker att mina barns mat är exotisk. Jag köpte mattermosar, så mina ungar har med ljummen mat. De är ju vana vid varm lunch på skolan i Sverige. Jag är långt i från renlevnadsmänniska, men förfäras över det producenterna marknadsför som lunch och mellanmål här. Minste sonen tycker det är fasligt orättvist att han inte får äta chips till lunch eller gott och blandat motsvarigheten. Äldste sonen glömde sin matväska en dag och fick pengar att handla för i skolans cafeteria. Han kommer aldrig glömma sin matväska igen.

Alla pojkar har blivit testade i engelska språkkunskaper och många papper följde på det. Resultatet blev att äldst inte får några hjälpmedel, mellerst får extra tid på prov och får medtaga ordlexikon och yngst får köra årskurs 2 s engelska, men kör årskurs 4 på alla andra ämnen. Yngst får också dispens för att slippa skriva skrivstil, eftersom det inte är ett krav i Sverige, har han inte lärt sig det. Han tycker det känns pinsamt att han inte kan det.

Fortfarande tar det mig mer än dubbelt så lång tid att veckohandla, då jag läser innehållsförteckningar till förbannelse. Tänk att man kan hitta matvaror som är märkta med äkta ingredienser, på t ex ost. Då undrar man ju? Hur gör man ost utan mjölk och vad är det i den ost som inte innehåller mjölk? Och jag tala nu inte om vegetariska alternativ, utan de ostar som ligger som mejeriprodukter...

Jag letar också konstant efter mat som inte är genmanipulerad, utan konstgjort socker och för mycket färgämnen och miljövänligt. Försöker också hitta rengöringsprodukter utan antibakteriella ämnen och klorin och för mycket doft...

Mycket av min vardag går ut på att "köra taxi", då vi bara har en bil ännu så länge. Dagen startar med att yngst skall vara på skolan 07.30. Maken skall till fastlandet till 08.00, senast, vänder tillbaka till ön. Hemma igen vid 08.30 och stora killarna vill vara på skolan 8.50, för de skall fixa iordning till skolstart 09.10. Det är amerikanerna; morgonpigga, åtminstone här! Det gillar jag!

Vi har nu bott två månader i hyreshuset. Det är inget direkt fel på huset, men än insekts besöken och det faktum att det lägger inne i ett stort buskage, vilket gör att solen inte kommer in alls på nedre plan. Att vara på undervåningen känns som en november eftermiddag och jag tror att det kommer komma regn. Längtar efter vårt eget hus och åker förbi det minst en gång i veckan. Irriterande.

Det är fortfarande hysteriskt varmt, mellan 37-45 grader Celsius och jag undrar om jag någonsin kommer ha annat än shorts och flipflops. Har aldrig haft förmågan att svettats förr, mer än lite under armarna och möjligtvis i nacken, men nu har jag lärt mig det. Ofta tror jag att det är något kryp i min tröja, men det är droppar som rinner längs ryggen och benen. Konstig känsla.

Stranden här är fantastisk, kommer aldrig tröttna på den. Trodde att jag skulle hinna dit varje dag lätt, eftersom jag hör vågorna och bor 150-200 meter ifrån, fågelvägen, men det hinner jag inte, vilket är sjukt. Måste få in rutiner! Det kvittar vilken sinnesstämning jag har, när jag kommer till havet blir jag alltid lugn, glad och harmonisk. Havet är mitt livs elixir! Ville man ta livet av mig långsamt, skulle man placera mig i mitten av en kontinent, utan sjö eller flod.

Nya utmaningar väntar; fylla i yearbook beställningar, göra science projekt i trolldeg, ta körkort, skaffa social security nummer, skaffa nytt svenskt pass, skaffa vänner, the list goes on....

Redneck-ified?!

Jag har ju inte bott i Floridas värme särskilt länge. Det är en stor omställning, större än förväntad, då vi varit här en hel del tidigare, så trodde jag i min enfald att det skulle funka bra. Det funkar, men vilken tid och energi det tar!

Har aldrig funderat så mycket över rutiner, utan sett dem som nödvändigt ont. Men vardagen är ju full av rutiner som man, jag, inte funderat över, utan taget för givet. Snacka om hemmablind. Rutiner blir man varse, när man måste starta om från början, utan referensram, i nytt land...

Nåväl, skall inte tråka ut bloggen med vardagsbekymmer utan istället observera nyheter och skillnader.

I Sverige hade jag svårt för countrymusik och då är jag ändå mycket öppen i min musiksmak. Mottagningen av radio och mobilnät är varierande på den här ön. Kanske för att man borde koncentrera sig på att njuta av livet när man bor på en så vacker plats?

Bäst fungerar radiokanalen Gator Country 99.9. Kanske håller jag på att bli indoktrinerad, men en del låtar är inte så dumma ändå. Kanske håller jag på att bli en redneck här i söderns träskmarker...

Sista klippet beskriver min barndomstid ganska bra, tycker jag :-)

En High School observation.

Kick-Off för bägge tonåringar, och för oss föräldrar, på High School.

Mycket förmaningar från rektor, tillsyningsman och polisman. Jag gillar att de tänker på ordning och säkerhet, men har lite svårare för modevisningen. Den var menad som ett lättsamt sätt att visa klädkoden. Med svenska ögon lite komiskt att tjejer kan ha ärmlöst, men inte killar, observera ärmlöst - inte spaghettistroppar! Det finns mått på hur långt från knäet ett par shorts får sluta. Kepsar var inte ens med på modevisningen, så självklart är det att man inte har det. Det skulle svenska elever veta om, som går med amerikanska kepsar och Hollister huvtröjor neddragna.

Jag har ju sett något avsnitt av tv serien Glee och flera filmer där amerikanska high schools förekommer och tänkt att så kan väl inte alla high schools se ut. Att samlas i skolans aula och lunchrum samt att gå i korridorerna var precis som att ramla in i någon filmscen. Korridorer med skåp, klassrum med glasdörr och färgglada målningar med skolans maskot, direkt på lättbetongsten, som ger en ganska industriell känsla.

Mina killar tyckte det var ok, men kände sig förståss udda, vilket de alltid kommer vara. Amerikanska eleverna var verkligen duktiga på att ta kontakt med varandra och presentera sig för varandra, där har svensken och jag mycket att lära! Jag vågar inte stampa fram till någon och presentera mig i ett så stort sammanhang, hela årskursen på ett bräde, nä mingel har aldrig varit min paradgren, men lär väl få öva mig på det här.

Inte mina pojkars skola, men likadan, fast andra färger...
Vill inte hänga ut någon skola, varför ingen bildkälla.

Så går en månad.

Det har inte hunnits med att blogga!
Men vart tar tiden vägen då?

Det känns som om jag står och stampar på samma ställe, men det är givetvis inte så, mycket har hänt.
De två tonåringarna är inskrivna i skolan, nästan, en del pappersexercis är kvar misstänker jag, för jag får nog bassning på vaccinationer o dyl. Kvar är också läkarkontroll, men vilken läkare skall man välja?

Yngste sonens skolgång i Sverige har varit motig och här står jag vid ett vägskäl; välja en stor public school med så stor mångfald som möjligt eller välja det lilla alternativet som är i katolska kyrkans regi med små klasser, skoluniform och fredagsbön? Jag lägger mycket energi på att fundera över vilket som är bäst. Ena dagen är public bäst, för då finns det många kompisar att hitta å andra sidan kan man lätt försvinna och känna sig ensam och yngst är en känslig person. Katolska skolan är liten, kostar pengar och jag har kanske en förutfattad mening om att det kanske är elitistiskt och svårt att få en plats i det sociala samspelet, eftersom vi inte är katoliker. Men det är ett religiöst sammanhang och tänker samtidigt att där kanske man har större förståelse för att yngst är känslig. Frågan är om de har medel för att hjälpa honom, eftersom hans engelska är ganska begränsad.

På onsdag 6 augusti startar skolan här och redan imorgon är det introduktion för nykomlingar. Äldst skall gå i 11 klass och yngre i 9:e. De är bägge smått chockade över att bara läsa 6 ämnen, istället för de vanliga 16 i Sverige. Counselor n på skolan verkade imponerad över svenska elevers bredd, men jag tror att sättet att studera kommer att bli en stor förändring för mina grabbar. Det är lite frågan om man skall kunna litet om mycket eller mycket om litet. Svenska elever är ju inte vana vid att traggla och memorera utantill.

Hyreshuset bjuder på ständiga överraskningar, en del är lätta att hantera och kan fixas, andra svårare.

Upptänkte på ett tidigt stadium att vi inte bor själva här, utan det gör insekterna också och allt är ju stort i Usa...Kan inte skryta med att ha fördrag med insekter, förutom fjärilar, och genomlever minst en gång per dag ett trauma som innefattar jakt och död, urk.

På matfronten håller jag fortfarande på att hitta ingredienser som jag känner igen och vet hur man kan använda. Hittade havregryn och skorpmjöl här om dagen. Har hittat fram min hushållsrullehållare och upptäckte att den visst passar på stora amerikanska hushållsrullar, det är vardagsglädje det!

Sverigelängtan har varit tuff denna veckan, börjar väl förnimma att jag inte är på semester, utan att det är meningen jag skall stanna här. Maken har varit på business i hemstaden samt Norge och hunnit besökt sina föräldrar och lite vänner, vilket svider lite.

I torsdags var jag nog hyfsat ensam om att gråta en skvätt i solen och havsbrisen med den ljuvliga horisontvyn på denna 2 mil långa sandö, som vi är locals på. Fick frågan i en affär om jag var visiting eller local och det kändes underligt att svara local. Butiksbiträdet studsade till också :-)

Skall försöka öka antalet inlägg här på bloggen, men är flitigare på instagram. Man hittar mig som hjarnfrys.

                                   

Dear.

Would that be all, dear? Tror det är sydstatstilltal eller kanske lantistilltal, hur som helst är det lite gulligt.

Jag har tröttnat lite på lägenhetens bruna och gula tema. Till och med taket är gulmålat! Egentligen gillar jag ju färg och vad jag har sett på våra husjakter, så är sydstatsamerikanen mycket modig i sina färgval, men brunt, beige, gult verkar vara standard om det skall passa många, som i hyreskomplexet vi bor i just nu.

Har idag tagit mod till mig och handlat över disk i tygaffären och hos fiskaren. Jag överlevde och kunde göra mig förstådd i både pounds och yards. Lyckades till och med, med lite small talk med kassapersonalen på Publix.

Än en gång förvånas jag över hur tilltalet är mellan främlingar och det känns bara positivt.

Skall inom snar framtid få tag i sängar och har en del huvudbry om vilken sort man skall välja; ramsäng, kontinentalsäng eller ställbarsäng? Svensk eller amerikansk? Och sist men inte minst; det skulle nog varit beställd förra veckan, för vi får hyreshuset på lördag.

Å andra sidan så får vi se hur länge tullen roar sig med vår container. Den har kommit till vår hamn idag! Saknar speciellt alla saker från köket.

Tiden går lite långsamt när vi väntar på att saker skall falla på sin plats. Idag hittade jag ett dolt badrumsskåp och införlivade det som mitt alldeles eget, här i makens lägenhet.

                                   

                                   

All americano beach.

Har avundsjukt suttit under mitt lilla parasoll, ihop med mina tre söner, som packade sillar i skuggan och tittat på den amerikanska beach stylen. Galet, visst, men jag väljer att plocka russinen ur kakan.

På helgen körs flakbilen ut på stranden med trädgårdsmöbler, grill och partytält, gärna en flagga- för att signalera vilken strand man spolats upp på om man kommer havsvägen ;-). Bilbatteri finns med för att hålla kylboxen, på storlek med en större svensk dynbox, kall. Alla är med från mormor till barnbarn och kompisar! Man har också med diverse spel att leka med och fiskespön. Aktiviteten är på topp och det ser så härligt ut.

Med mina svenska ögon svider det ju lite: Va' kör de bil på stranden? etc. , men när jag får mitt amerikanska körkort, så kommer jag också backa ned bilen och man får inte kryssa fritt mellan strandfiltarna, utan det finns regler, som alla följer, faktiskt. Nu bor jag ju inte på något direkt partyställe, så mycket verkar var städat och i ordning, men längre fram på säsongen ser det kanske annorlunda ut.

Igår inhandlade jag mina russin ur den amerikanska kakan: ett strand-partytält och en kylbox på 50 liter med hjul och dra-maten-handtag, dock utan bilbatteridrift.

Idag blir det övning på att fälla upp eländet, hoppas att det inte får vingar och någon stämmer mig.
Ska jag ta med den svenska fanan?

                                    

Vänlighet.

Har gjort det igen, handlat mat. Detta oändliga spring till mataffären! I Sverige hade jag ju ett väl fungerande system med skafferi, men här startar jag ju från noll, så det blir många turer.

Jag vet att många stör sig på den amerikanska falskheten i att alltid fråga hur man har det, men jag tycker det är så trevligt att personalen säger godmorgon, frågar hur de kan hjälpa och om allt har varit till belåtenhet under shoppingen och att det önskar en fortsatt trevlig dag. Jag vet också att det kanske måste säga så och att de har betalt för att göra det, men vilken skillnad det ändå gör att försöka vara positivt inställd. Jag drar åtminstone på smilbanden mer än om de inte sagt godmorgon till mig. Det får min dag att starta eller avslutas med ett litet plus.

Man kan ju tacka nej till hjälp att packa varor, få dem utkörda till bilen om man tycker det är påfluget eller jobbigt. "Hejdå damen" som arbetar vid utgången, ser så söt ut och jag tänker fortsätta svara henne, även om jag har märkt att inte alla gör det.

Idag skall vi ta oss till storstan, som ligger en timmes bilfärd bort. Vi skall spana in Barnes & Noble s bokhandel, för att öva minste sonen i engelska till skolstart. Kanske kan jag hitta en bra bh på Victorias Secret. Vill kika på Anthropologie, som så många pratat om och som jag inte hade riktigt tid att spana tillräckligt på sist. Hoppas att regnet håller sig borta i eftermiddag, så jag hinner en PW på stranden.

Bild lånad av: naplesnews.com

CPH with love.

Familjens påsklovspresent blev en resa söder över.
Till kontinenten.
Danmark.

Vi har en långvarig affär, jag och Köpenhamn! Sedan barnsben har jag älskat den storstadens puls.
Jag finner ständigt nya guldkorn i kända domäner, vilket är härligt. Mångfalden berikar alla sinnen och jag får ny input, ny energi. Har promenerat så mycket att en benhinneinflammation knackar på...

Så nära, så annorlunda, så underbart uppfriskande!

Tänkte under tre dagar inte på flytt, alls.

Amalienborg, ingen av kungligheterna var hemma, tyvärr.

Lite svårt att se guldtexten på skyltfönstret, YDE, som i yta, fiffigt...

Gråbrødretorv, alltid mysigt med sina uteserveringar.

Kongens have, anlades på 1600-talet som köksträdgård åt kungen, den plats yngste sonen gillade bäst, näst efter Den Blå Planeten.

Utsikt över Öresund, från Den Blå Planeten

Restaurangen Mother på Vesterbro bjöd på fantastisk italiensk mat.

Och allra sist, den lille havfrue från 1913, så ensam på sin sten.

Tweenie for women?

Skulle bryta mitt sorterande med trevligheter; ett frisörbesök. Likaså ett span på stan aka reka shopping.

Skulle köpa ett nagelack som jag tittat på lääänge, men gjorde en kovändning i fråga om färg och köpte inget!

Fyllde år för ett tag sedan, 44.

Nu till huvudbry: Är det en teen-wanna-be eller en lady man skall satsa på och vad heter läget mitt emellan?

Tidigare fanns ju  t ex definitionen barn och tonåring, men på senare år har tweenien dykt upp, som ett mycket bra begrepp.

Vad befinner man sig i för läge vid 44, ung i sinnet, inte lika ung utanpå, men fullt funktionsduglig?
Kvinna, javisst, men jag har inte lust att vara MILF, inte heller lady....twoman?

Funderar svårt på om det inte är dags att klippa av sig gymnasie-tjej håret i en mogen page?!

                    

                          

Speeding blogg?!

Allt fler länkar till Instagram på sina bloggar, en del överger bloggandet för Instagram.
Det är snabbare, sägs det. Skulle vilja prova, jag med, men får inte till det.

Har startat konto på Instagram och vill länka från bloggen dit och vice versa, men kan inte få in på mitt hjärnkontor HUR?

Vet någon?

Otålig väntan.

Håller på att bli galen. Livet står på vänt. Ingen idé att planera. Ovisshet. Nervositet.

Rätt val. Fel val.

Har munkavle för att inte röra upp känslor, både mina egna och andras.

Kryptiskt, jo men visst, kan inte ens blogga, för vem vet.

Har tröstat mig med shopping, men inte ens det hjälper.

Min nya regnkappa skänker mig glädje och förtröstan inför höstregnen.

På ryggbilden är färgen mer korrekt.

Den enda rätta.

Redan klockan 07.00 var jag på Ica, för att veckohandla. Kylskåpet liknade Gobiöknen, fast utan sand.
Lugnt och stilla, personligare möte med lugn personal. Det känns som om de är mer äkta, de där kommentarerna om god morgon, ha en fortsatt trevlig dag osv. när det sägs mellan två ensamma i en gigantisk entré, när många andra sover.

Efter inköp, kröp jag ned i min stora loppelåda (aka sängen) och kikade lite på Danmarks utbud av tv på nätet. Hittade en serie som föll mig i smaken: Gift ved förste blik.

I serien får man följa singlar som gifter sig, efter att de har genomgått tester av expertis. En psykolog, en sexolog, en präst och en antropolog träffar 200 singlar som anmält intresse, väljer ut 30 och försöker matcha dessa enligt alla vetenskapliga forskningar man känner till om förhållanden. De matchar tre par, sedan följer tv hur deras relation utvecklas från den dagen de träffas och en månad framåt. De träffas först den dagen de skall vigas!

När man beskriver tv serien låter det kanske som en dokusåpa utan djup, men nu har jag sett tre avsnitt och det känns genuint och proffsigt. Jag har sett Bonde söker fru och tycker att det här känns mer genomarbetat och inte så opportunt och slumpartat. Jag inbillar mig att man kan förstå serien även om den bara är textad på danska. Det är lite svårt för mig att bedöma eftersom jag själv kan danska...

Kika på serien, den gav mig ett leende och värme och ännu ett hopp om det goda i mänskligheten.

Go' Lördag.

Har du inte sett "Den enda rätta" av Susanne Bier, gör det! Feel-good-film på hög nivå, gammal film, fortfarande bra.

Go å gla' Obama.

Måste dela Lennys glädje :-)

Alla var ju inte lika glada som Lenny.

Dunder å brak.

Blixt. Åska. Inte min grej! Tycker att de åskväder jag varit med om i Sverige, Danmark och Kroatien varit maffiga. De har varit en piss i Missisippi...

Florida thunderstorm, no piece of cake.

Sprang tre meter till bilen från huset och blev genomblöt. Marken och luften darrade, mina ben med.

Ovädret fick mig att tänka på vilken liten varelse människan är i förhållande till naturen. Vilken tur man har att man finns och vad konstigt att människan tror sig vara större än moder natur ibland, så små vi ju är.

Längtar hem till min trygga vrå. Det är kul och spännande att bo en mycket kort period i ett annat land, men denna gång har varit tuff, kanske för att jag vågat mer och kanske tillåtit mig att misslyckas. Jag har försökt prata mer med folk och inte gömt mig bakom min man. Han har jobbat varje vardag denna tre veckors period. Förra gången var han ledig lite mer med oss och när vi var ensamma här (maken drog till Australien mitt i vistelsen) körde jag i stort sett bara till mataffären och lagade all mat hemma.

Denna gång har jag kört till olika malls, varit på restauranger, bio, minigolf, museum, drive-thru m.m.

Vädret har varit upp och ned i två dagar och känslorna for lite upp och ned i eftermiddags, då jag äntligen fick tag i min pappa. Han har varit så frånvarande på Skype och sparsmakad på sms, vilket förbryllat mig, men tänkte att han hade det skönt i solen i sitt underbara Danmarksparadis. Så var det inte alls. Han har fått hjärtinfarkt och varit riktigt dålig, min pappa. Otäckt. Har säkert en del med att göra att jag längtar lite hem ikväll. Han är förlåten för att inte varit så social!

Bild lånad från: actionnewsjax.com

Lobster.

Mulet och stressigt till stranden imorse. Glömde halva packningen hemma i hallen! Handdukar, cyklop, kepsar...och solkrämen. Liknar därför en hummer.

Fick mig lite amerikanskt kontra svenskt snack med barnens strandkompisars föräldrar från Georgia, riktigt trevligt. Även om jag anser mig själv ganska bra på engelska, så är det inte helt lätt att hitta synonyma ord och få fram nyanser, vilket stör mig. Härligt ändå att prata med annan vuxen!

Avslutade strandbesöket med att rädda en liten trollslända från att drunkna.

Ljus i tunneln?

Medicinen jobbar på med öroninflammationer. Värsta solbrännan har gått från hummerröd till Barbapaparosa. Hostan inte lika intensiv.

Igår eftermiddags besökte vi ortens stolthet. Ett fort från 1864. Med svenska och europeiska mått ett pyttigt fort. Museet bestod av ett enda litet rum, men med A I R C O N D I T I O N. Såg dramatiserad faktafilm TVÅ gånger för att coola ned. Regnet stod som spön i backen emellanåt, luftfuktigheten rök...

Syns den tidstypiskt klädde soldaten under kanonen, mitt emot yngste sonen?

Tur att tvättstugan ser annorlunda ut idag!

All- in-all, en trevlig utflykt, när man inte kan bada med sjuka öron. Lite udda att äta picknic i bilen i väntan på skyfallets blixtvisit.

Aldrig så svensk.

Hade väl aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle haft med IKEA-family kortet! Har varit på IKEA. I Orlando.

Den amerikansk-indiske kassören, sade välkommen hem. Kändes nästan surrealistiskt, likadant med maken. Han som hatar att åka till IKEA hemma, 10 minuters bilfärd från hemmet, åkte nu tre timmar för att komma till sagda hatobjekt. Han älskade att köpa soffbordet Lack för 20 dollares. Jag sade inte att det är billigare hemma.

Konstigt ändå att det var kul att köpa flädersaft, fast man bara varit hemifrån en knapp vecka.

Kitchenblonde.

Har fått den fantastiska uppgiften att skapa och beställa nytt kök. Jätteroligt. Äntligen skall vi byta vårt slitna lantkök till något nytt, helst med lite industriell känsla. Gode vännen, tillika snickaren, skall montera och sätta upp allt, medan vi är på semester. Han skickar mig till ett antal butiker för att bestämma golv, bänkskiva m.m.

Glad i hågen åker jag med mina tre söner till sagda butiker. Här skall köpas kök!

Men vad händer?

Går runt i en golvbutik och tittar intensivt på linoliumavdelningen. Butikspersonal cirkulerar, men går igen. En kvart senare kommer samma butikssäljare och frågar om jag behöver hjälp. Ja, tack, svarar jag och förklarar att jag har fått i uppdrag av min snickare att välja färger till golvet. Frågar också vilka färger som finns. Säljaren visar en broschyr med färgerna. Jag frågar över färgkombos och undrar om den ljusaste färgen, den är gräddvit och jag vill ha vitare färg. Han suckar tungt och säger att det finns inte. Han visar färdiga färgkombinationer i ett ställ, sedan går han igen. Observera att det vid hela vår vistelse i butiken inte finns någon annan kund. Jag känner mig lite molnloken, men tillsammans med sönerna tar vi lite lösa plattor och lägger vår egen kombo på golvet. Jag skriver upp och fotar. Säljaren
kommer inte tillbaka och syns inte till när vi lämnar stället. Trist.

Det är inte första gången, men det är alltid lika trist. Förutfattade meningar om att jag som kvinna inte anses ha mandat att beställa golv själv, när inte det finns en man med. Medvetet eller omedvetet så verkar säljaren inte tycka att det är värt att lägga energi på en kvinnas eventuella inköp, för hon bara rekar tills mannen kommer med. Man kan ju som säljare inte ta för givet att en kvinna inte kan handla byggmaterial eller elektronik, utan en man som har med sig pengarna. Inte blir det bättre av att jag är blond och 40 +, suck.

Det var tyvärr inte enda butiken som resonerade så igår! Nu kommer min gode vän att handla åt mig som tur är. Tänker lite på den gamla filmen "Pretty Woman".