Swedish americano, say what?

Skulle prova på sötpotatis.

Åkte till Publix. Hittade sagda potatis (orange) och en annan vit, STOR potatis, utmärkt att göra cowboysar-pommes frites av. Hette Russet XL.

I kassan frågar kassörskan vilken sorts potatis den stora vita är.

- It's extra large Russel.

Fniss från kassörska!


I say potAto, you say potEJto.

Have a good one, y'all.

Bild lånad av: producegeek.com

Alla potatisar blev kanongoda :-)

Så går en månad.

Det har inte hunnits med att blogga!
Men vart tar tiden vägen då?

Det känns som om jag står och stampar på samma ställe, men det är givetvis inte så, mycket har hänt.
De två tonåringarna är inskrivna i skolan, nästan, en del pappersexercis är kvar misstänker jag, för jag får nog bassning på vaccinationer o dyl. Kvar är också läkarkontroll, men vilken läkare skall man välja?

Yngste sonens skolgång i Sverige har varit motig och här står jag vid ett vägskäl; välja en stor public school med så stor mångfald som möjligt eller välja det lilla alternativet som är i katolska kyrkans regi med små klasser, skoluniform och fredagsbön? Jag lägger mycket energi på att fundera över vilket som är bäst. Ena dagen är public bäst, för då finns det många kompisar att hitta å andra sidan kan man lätt försvinna och känna sig ensam och yngst är en känslig person. Katolska skolan är liten, kostar pengar och jag har kanske en förutfattad mening om att det kanske är elitistiskt och svårt att få en plats i det sociala samspelet, eftersom vi inte är katoliker. Men det är ett religiöst sammanhang och tänker samtidigt att där kanske man har större förståelse för att yngst är känslig. Frågan är om de har medel för att hjälpa honom, eftersom hans engelska är ganska begränsad.

På onsdag 6 augusti startar skolan här och redan imorgon är det introduktion för nykomlingar. Äldst skall gå i 11 klass och yngre i 9:e. De är bägge smått chockade över att bara läsa 6 ämnen, istället för de vanliga 16 i Sverige. Counselor n på skolan verkade imponerad över svenska elevers bredd, men jag tror att sättet att studera kommer att bli en stor förändring för mina grabbar. Det är lite frågan om man skall kunna litet om mycket eller mycket om litet. Svenska elever är ju inte vana vid att traggla och memorera utantill.

Hyreshuset bjuder på ständiga överraskningar, en del är lätta att hantera och kan fixas, andra svårare.

Upptänkte på ett tidigt stadium att vi inte bor själva här, utan det gör insekterna också och allt är ju stort i Usa...Kan inte skryta med att ha fördrag med insekter, förutom fjärilar, och genomlever minst en gång per dag ett trauma som innefattar jakt och död, urk.

På matfronten håller jag fortfarande på att hitta ingredienser som jag känner igen och vet hur man kan använda. Hittade havregryn och skorpmjöl här om dagen. Har hittat fram min hushållsrullehållare och upptäckte att den visst passar på stora amerikanska hushållsrullar, det är vardagsglädje det!

Sverigelängtan har varit tuff denna veckan, börjar väl förnimma att jag inte är på semester, utan att det är meningen jag skall stanna här. Maken har varit på business i hemstaden samt Norge och hunnit besökt sina föräldrar och lite vänner, vilket svider lite.

I torsdags var jag nog hyfsat ensam om att gråta en skvätt i solen och havsbrisen med den ljuvliga horisontvyn på denna 2 mil långa sandö, som vi är locals på. Fick frågan i en affär om jag var visiting eller local och det kändes underligt att svara local. Butiksbiträdet studsade till också :-)

Skall försöka öka antalet inlägg här på bloggen, men är flitigare på instagram. Man hittar mig som hjarnfrys.

                                   

Dear.

Would that be all, dear? Tror det är sydstatstilltal eller kanske lantistilltal, hur som helst är det lite gulligt.

Jag har tröttnat lite på lägenhetens bruna och gula tema. Till och med taket är gulmålat! Egentligen gillar jag ju färg och vad jag har sett på våra husjakter, så är sydstatsamerikanen mycket modig i sina färgval, men brunt, beige, gult verkar vara standard om det skall passa många, som i hyreskomplexet vi bor i just nu.

Har idag tagit mod till mig och handlat över disk i tygaffären och hos fiskaren. Jag överlevde och kunde göra mig förstådd i både pounds och yards. Lyckades till och med, med lite small talk med kassapersonalen på Publix.

Än en gång förvånas jag över hur tilltalet är mellan främlingar och det känns bara positivt.

Skall inom snar framtid få tag i sängar och har en del huvudbry om vilken sort man skall välja; ramsäng, kontinentalsäng eller ställbarsäng? Svensk eller amerikansk? Och sist men inte minst; det skulle nog varit beställd förra veckan, för vi får hyreshuset på lördag.

Å andra sidan så får vi se hur länge tullen roar sig med vår container. Den har kommit till vår hamn idag! Saknar speciellt alla saker från köket.

Tiden går lite långsamt när vi väntar på att saker skall falla på sin plats. Idag hittade jag ett dolt badrumsskåp och införlivade det som mitt alldeles eget, här i makens lägenhet.

                                   

                                   

Vänlighet.

Har gjort det igen, handlat mat. Detta oändliga spring till mataffären! I Sverige hade jag ju ett väl fungerande system med skafferi, men här startar jag ju från noll, så det blir många turer.

Jag vet att många stör sig på den amerikanska falskheten i att alltid fråga hur man har det, men jag tycker det är så trevligt att personalen säger godmorgon, frågar hur de kan hjälpa och om allt har varit till belåtenhet under shoppingen och att det önskar en fortsatt trevlig dag. Jag vet också att det kanske måste säga så och att de har betalt för att göra det, men vilken skillnad det ändå gör att försöka vara positivt inställd. Jag drar åtminstone på smilbanden mer än om de inte sagt godmorgon till mig. Det får min dag att starta eller avslutas med ett litet plus.

Man kan ju tacka nej till hjälp att packa varor, få dem utkörda till bilen om man tycker det är påfluget eller jobbigt. "Hejdå damen" som arbetar vid utgången, ser så söt ut och jag tänker fortsätta svara henne, även om jag har märkt att inte alla gör det.

Idag skall vi ta oss till storstan, som ligger en timmes bilfärd bort. Vi skall spana in Barnes & Noble s bokhandel, för att öva minste sonen i engelska till skolstart. Kanske kan jag hitta en bra bh på Victorias Secret. Vill kika på Anthropologie, som så många pratat om och som jag inte hade riktigt tid att spana tillräckligt på sist. Hoppas att regnet håller sig borta i eftermiddag, så jag hinner en PW på stranden.

Bild lånad av: naplesnews.com

Temperatur och någon slags midsommar.

Luft 35,5 grader Celsius. Vatten 27, 7 grader Celsius. Väldigt varmt.

Gamla fina hemtrakter har 17 grader Celsius, saknar ändå lite i hjärtegropen. Vattentemp är nog inte att tänka på, utan att få isbitar i bikinin.

Midsommarfirandet bestod av grillad kyckling och någon slags potatissallad. Vad är det med kryddor här? Jag har bara hittat ynka pynka små kryddburkar?? Inte smakar de mycket heller, fast jag har i hur mycket som helst....Mysterium att lösa.

Tänk alla härliga kryddor jag tvingades lämna och alla rawfood produkter. Positivt är att jag har hittat chiafrön :-)

Dagens efterrätt blev något GB Sandwich liknande, som hade namnet FatBoy, med de godaste av hallon. Vi sjöng snapsvisor, utan snaps, men festade loss på flädersaft, köpt på IKEA i Orlando, förra året. Den som spar hon har och är en mästare på att gömma saker i skafferiet, he he. Otroligt att ingen sett den flaskan.

Har testat rå majskolv idag, köpt längs vägen, mycket gott. Lyckades se ett klipp från tv4play med MatTina om grillade majskolvar med citronsmörsås.

Bild lånad från: elitespice.com

Husdröm blev sann.

Turerna har varit många och vi har tittat på 30-talet hus. Vi har köpt två olika tomter, som vi sålt igen, då vårt drömhus inte gick att bygga på de tomterna, när allt kom omkring.

Huset vi nu köpt får vi tyvärr inte tillgång till förrän i december, men vi hoppas att det är värt att vänta på. Vi tittade på huset förra sommaren och 4 av oss 5 kände att det var rätt då och inget annat hus vi sett efter det har kunnat mäta sig med det. Det kändes nästan som hemma...

En hel del skall göras om, både invändigt och utvändigt.

Om tre veckor kommer vi att knö in oss i makens tvårumslägenhet. Det brukar funka när vi är på semester i 4-6 veckor, men vi måste nog hitta en annan lösning fram till december.

Dagens göromål: Starta med att vika de 72 kartonger som står i garaget.

Lördagsentrécote för mamma.

Lördagens aktiviteter tog plötsligt en mer dramatisk vändning än önskat.
Sönerna är som tur är inte pollenallergiska, utan vistades ute i det fantastiska sommarvädret, medan en annan satt inne och försökte att inte tänka på att halsens andningspassage minskar och väsandet ökar.

Plötsligt ringer det på ytterdörren. Intensivt.
Minst öppnar. Inget tal hörs. Märkligt.
Tänker att jag måste gå till hallen och se vad som händer.

Möter minst. Minst går in i vårt sovrum och lägger sig i pappas säng med täcket upp till näsan?!

Fortsätter istället till entrén. Där står mellan, helt stum. Säger, efter en evighet, förlåt!

Jag fattar inget!

Mellan vänder sig om och jag ser en entrécote på baksidan av armbåge och underarm???!!! Förstår sedan att han har cyklat vält. Förlåtet kommer sig av att han vet att han har cyklat oförsiktigt, fast jag förmanat att han inte får det....

Jag tycker inte om sår, blod och dyligt, tittar inte på läkarserier eller 112 programtyper av denna anledning. MEN av någon anledning ställer hjärnan in sig på auto-mamma-pilot, vilket såhär i efterhand är fascinerande.

Mellan är lika stor som jag och är en bastant kille, så OM han svimmar, är för tung för mig att staga upp. Placerar honom i badkaret och pallar upp honom med handdukar. Hämtar choklad på mitt allra hemligaste ställe i huset, som han får allra först. Sedan tar jag itu med det som liknar en köttbit. Det är inte roligt, varken för honom eller mig! Tänker att detta behöver sys, men samtidigt vet jag att det är lördag eftermiddag och på stadens akutsjukhus är det 12 timmars kö....

Satt för hundra år sedan med äldst för att sy i huvudet. Han fick vänta så länge att den lagda bedövningen släppt. De sydde utan. Han var 7år.

Tar fram min plåster arsenal och inser att det här inte är tillräckligt stora kompresser. Tänker lappteknik och fixar. Äldst trycker ihop från ena hållet och jag från andra, samtidigt som jag tejpar. Jag får inte bort allt jord- och sanddamm, men vet att det kryper ut av sig självt, inom loppet av ett år. Eventuellt blir det lite av en tatuering i färgen under huden( fräckt med fartränder?).

Lördagen blir lite förskjuten i form av middagsgrillning och filmmys efter denna dramatik. Jag hör på natten att mellan gnäller i sömnen.

Söndagmorgon ser jag på utsidan av mitt lapptäcke att det är inte ett profsjobb. Jag är ju inte heller sjuksköterska, men jag var stentuff med mina mått mätt vid rengöringen. Vi åker till en närakut i grannkommun.

Det första sköterskan säger är: -Det här skulle varit sytt, varför kom ni inte igår? Nu är det för sent.

Det är väl typiskt att man jag tänker att; nä akuten kommer bara säga att: "Det där är väl inget. Ni får åka hem igen" och så känner man  (jag) sig som en sjåpig mamma som stört den upptagna sjukvården med trivialiteter.

Nåväl, sjukvården är fantastisk, när man väl kommer fram. De öppnade såret och gjorde rent det med en tandborste och Emblasalva. Jag blev lika svettig som sonen och det var nära jag fick en fraktur i min hand av handhållandet.

Lärdom av detta:  *Sonen har mer respekt för att ta det lugnt, inser att han har begränsningar.
                             *Något någonstans höll ett vakande öga på sonen, för han landade bra ändå.
                             *På äldre dar' klarar jag att fixa en entrécote, inte bara fel att få högre siffra i passet.

Inatt, mellan söndag och måndag har jag sovit 1,5 timma av all adrenalin som skulle till för att fixa detta uppdrag. Kunde både tänkt mig att rensa frysen och packa möbler. Tror jag skall ta en liten powernap.

Inga bilder på detta inlägg....
                           
                           

Paus.

Min kommande strand:-)

I slutet av mars, 27 grader varmt, med intressant bok. Blev Barbapapa-rosa på en timmas sittande i sanden....

Gamling får godkänt.

Mitt hus är en äldre dam från starten av 1970-talet. Ja, konstigt nog känns det som en dame.

Två besiktningsmän gick loss i tre timmar, sågade, bankade och mätte.

Gamla Bettan har en del brister beroende på ålder, men var i fint-fint skick. Puh, vill ju inte sälja kassa grejer.

Jag fortsätter sortera och vaccupacka. Never ending story!

44.

Vaknade 10 minuter före väckarklockan idag. Funderade direkt på vad det var som var speciellt med dagen.

Vilken dag? Onsdag.
Var det någon av sönerna som skulle på utflykt? Nej.
Skulle jag på möte med någon mäklare? Nej.
Var det idag det var besiktning av huset? Nej, tror inte det.
Det är nog bara en vanlig onsdag. Allt är nog under kontroll...
Fast det känns som om jag glömt något.

Vände mig om och snoozade innan klockan började pipa, gött med lite extra sovmorgon.

Var det verkligen inte något idag?!
Äh, MEN, det är ju min födelsedag idag.
Suck, seniliteten har mig redan i sitt grepp, tydligen.

Presenterna kom till kvällen med rosor, rejält fruktfat, presentkort, kokbok, dvd film, turistbok om min kommande hemvist.

Akademibokhandeln

Drömmar om lin.

Födelsedagen hägrar.
Jag ser en hägring i form av klänning från Nygårdsanna.

Wellpapp, plast och damm.

Mitt hem är kaos.
Det går inte att ta ett rum i taget, de hänger ihop.
Jag sorterar mitt och min familjs liv.
Strukturerar och funderar.
Säljer löpband, 12 par skridskor, bil, spishäll, the list goes on.
Drömmer mardrömmar om vad som kan gå fel, drömmer fantastiska, vackra scenarion om framtid.

Min wellpapp är inte så fantasifull!

Promenad inomhus.

Tack vare Friskis och Svettis har jag tränat gratis idag. Provade indoor walking. Kändes inte såå jobbigt, utan jätteroligt och ganska lätt. Tog i mer än jag brukar antar jag, för nu har jag träningsvärk i hela kroppen, till och med i fingrarna, av att dra i crosstrainerns stavar. Vilken grej, vet att jag antagligen är sist på bollen, men har inte haft så kul sedan step up kom. Missade zumba-hypen.

Bild lånad av Friskis och Svettis

Update: Har lyckats spränga ett blodkärl i ögat, så mycket tog jag i...

Hemvändaren.

Efter fem+ veckor kom han så äntligen hem igen, maken. My hero. Nu inträder en vecka av Norén- tillstånd innan alla har funnit sina platser igen.... Härligt att inte vara dubbelförälder 24/7.

Hemkomsten firas med restaurangbesök.

Babysteps.

Tog mig till Friskis och Svettis. Klarade ett medel jympa pass, med livet i behåll. Frågan är om jag kan ta mig ur min säng imorgon.

Tvingade på mig ett av mina fina träningslinnen. Såg ut som en kassler. Tänkte att det kunde sporra mig, när jag såg hud å fläsk guppa. Pepp! Fick nästan klippa upp plagget för att få av det. Bara det var ett träningspass i sig, att få av linnet....

Så kul, så härligt. Hoppas att kunna gå någon mer gång denna vecka.

Jag är ju fast i denna fluffiga tingest till kropp, men från och med nu kan det bara bli bättre.

Så stolt att jag äntligen gick dit.

Tre söner var också med.

Bild lånad från zalando.se

Spegelblank svärta.

Jag var skeptisk, ville ha ljust i köket, vit bänkskiva. 

Måste erkänna att makens val av högblank, svart granit var bra ändå. Svart stendiskho hade han också beställt. Den hade inte jag sett innan den kom här om dagen! 

Alla matvaror får vacker färg av det svarta som bakgrund, t o m potatisarna lyser från botten av diskhon.

Speglar man sig själv i bänkskivan filtrerar den bort ett par år.

Diskbänks-love.

Färgexplosion.

Älskar färg.
Gillar hotel och restaurang Dorsia (titta in i deras galleri, på sidan) av den enkla anledningen.
Tror kanske att jag skulle tröttna på mustigheten av färger i ett konstant inslag. Därför har jag hittat ett alternativ som funkar för mig. TYG.

Jag har flera tygtavlor. Färgrika rum- lugnt tyg, bleka rum-färgrikt tyg.

Hittade detta tyg och föll som en fura!

Färgåtergivning inte ultimat med iphone.

Färglösa kommande köket kommer att få färg när allt är klart.

Survived.

Första dagen på jobbet. Överlevde utan men. Stressen lurar runt hörnet, det vet jag, men tänker betrakta den på avstånd. Den lurar på mig som dessa gamliknande, STORA, fåglar som väntade på att någon skulle glömma stänga restaurangkontainern bakom Target. Vilket gäng!

Lukta gott.

Ibland är man fiffig, himla fiffig. Tonårsflickor här i stan har dille på Victorias Secrets body mists. På utvalda parfymerier och beautysalons finns dessa åtråvärda objekt till 149.- Jag köpte ett gäng för 6 dollares styck, för sönerna att ge bort vid kalastajm med värdinna, hehe.

Suddig bild beror på solkrämsfingrar på iphonen, suck.

Det bloggas en del om denna eau fraiche, så det var kul att hitta mini varianter att prova för egen del.

Tog dock det tunga, klassiska artelleriet i tax-free n

Ernst.

Åh en sådan karl, allas vår husgud, Ernst. Han som älskar att gå barfota och ha det lite tufft om fötterna, precis som ett olivträd.

Jag kan inte mer än älska hans härliga idéer, se programmen och försöka att inte bli stressad över att jag inte hinner göra egen limoncello!

Hinner och hinner, nu har ju semestern startat?!

Jag har hittills ägnat mig åt hutlöst reashoppande och egotrippande rekreation i form av magasin bläddrande. Ja, bläddrande, inte ens läsa orkar jag, snacka om mätt på intryck. Har bara lyssnat på ett SOMMAR i P1, Maja Ivarssons.

Köpte garn för att sticka eller virka en sjal, men mamman min brann mer än jag och har efter en vecka stickat halva redan, trots att det är ett sytråds-tunt garn.

Idag är min sjätte semesterdag och jag ligger en hel del minus i aktivitet, men har fixat äldste sonens optikerbesök, passat två sjuka barn, gynnat tandläkarens praktik med ytterligare tusingar och gjort makraméarmband till en hel familj i design ifrån neon till gangsta.

Tacka vet jag Ernst, han ligger alltid på plus och ser det fina i det mesta. Jag skulle behöva att bli lite Ernstifierad. Om jag inte somnade hela tiden till reprisen på TV4play...

Bild lånad från: livfsnjutarna.se

Har inte Ernst talat i P1 Sommar?