Prydlig nakenhet.

Amerikanskt tv-tittande är olikt det svenska, förståss.
I gamla svedala hade vi det digitala markutbudet, 1,2,4.
Här finns det hur mycket som helst; spanska-, religiösa-, hud-, utbildnings-, barn-, nyhetskanaler osv.
Tidigare var jag ju van vid att någon hallåa, presenterade kommande program. Här startar alla program utan intro. En kanal kan sända nya och gamla avsnitt av samma serie hela dagen, vilket gör det hela lite förvirrat för min smak. I ett avsnitt är Howard och Penny ett par, i nästa har de inte dejtat varandra ännu. Vet inte om det är sommarrepriser inför alla höstens seriestarter eller vad det är.

Det är ju en vanesak och jag kommer säkert inte tänka på det om ett par veckor. Det som egentligen är till grund för detta inlägg är; reklamen.

Som svensk har man ju pumpats med hur pryda amerikanarna är vad det gäller sex och nakenhet. I vintras berättade Greg Pohler i Skavlan att han aldrig sett sin pappa naken, inte ens vid sina 37 år, då han fick se sin svenske svärfar näck.

Förvånande är ju då att man gör reklam för potenshöjande mediciner för män och smörjande underredsbehandlingar för kvinnor när sex gör ont i klimakteriet. Det är en del att förklara för sin 9-åring, som visserligen inte är skarp i engelska ännu, men som nog f-n förstår halvdelen av just dessa reklamsnuttar och vill veta vad det är. Jag förklarar så simpelt jag kan för att inte göra en stor grej av det, undrar hur de amerikanska föräldrarna gör?

Var på familje dejt med en annan familj. Lite spänt, men förlösande skratt, utbröt då en Freudiansk felsägning kom över en mors och sons läppar under en footballsmatchs dunder och hejarop:

Mamma:- You like to play Call of Duty, right?
Tonårsson:-What?! Call of Booty?? No, no.
Mamma:- No, no I said....

Jag skrattade och konstaterade att hon nog kunde tjäna mycket stålars på att utveckla det spelet...
Hoppas hon har lust att fika någon dag.

Bamm!

Sh*t.

Saknad golvade mig nästan. Maken ringde från Sverige och det smäller till i hjärtat, bamm!

Det känns tungt ännu, att jag inte är där.

På radion spelades:

Augustis innehåll?

Vad hände under augusti? Vardagen körde igång för fullt ös och jag försökte hinna med.

Skolan startade för tonåringarna. Miljarder papper att fylla i. Väntan på akuta vårdcentralen för att göra check up till skolgympa, visste inte då att man var tvungen att ha ett specifikt intyg för att få deltaga på efteraktiviteter i skolans regi. Tillbaka på samma vårdcentral på omgång nr 2. De känner redan igen mig, efter alla år hos min hemstads husläkare var det aldrig någon som visste vem jag var, inte ens läkaren jag var listad hos....Go känsla att någon vet vem man är, även om man är svenskan som inte har koll på amerikanska pappersexercisen. De förstår att det är svårt och ber om ursäkt för det, vilket är snällt tycker jag.

Lunchlådor är också en ny erfarenhet, barnen på skolorna tycker att mina barns mat är exotisk. Jag köpte mattermosar, så mina ungar har med ljummen mat. De är ju vana vid varm lunch på skolan i Sverige. Jag är långt i från renlevnadsmänniska, men förfäras över det producenterna marknadsför som lunch och mellanmål här. Minste sonen tycker det är fasligt orättvist att han inte får äta chips till lunch eller gott och blandat motsvarigheten. Äldste sonen glömde sin matväska en dag och fick pengar att handla för i skolans cafeteria. Han kommer aldrig glömma sin matväska igen.

Alla pojkar har blivit testade i engelska språkkunskaper och många papper följde på det. Resultatet blev att äldst inte får några hjälpmedel, mellerst får extra tid på prov och får medtaga ordlexikon och yngst får köra årskurs 2 s engelska, men kör årskurs 4 på alla andra ämnen. Yngst får också dispens för att slippa skriva skrivstil, eftersom det inte är ett krav i Sverige, har han inte lärt sig det. Han tycker det känns pinsamt att han inte kan det.

Fortfarande tar det mig mer än dubbelt så lång tid att veckohandla, då jag läser innehållsförteckningar till förbannelse. Tänk att man kan hitta matvaror som är märkta med äkta ingredienser, på t ex ost. Då undrar man ju? Hur gör man ost utan mjölk och vad är det i den ost som inte innehåller mjölk? Och jag tala nu inte om vegetariska alternativ, utan de ostar som ligger som mejeriprodukter...

Jag letar också konstant efter mat som inte är genmanipulerad, utan konstgjort socker och för mycket färgämnen och miljövänligt. Försöker också hitta rengöringsprodukter utan antibakteriella ämnen och klorin och för mycket doft...

Mycket av min vardag går ut på att "köra taxi", då vi bara har en bil ännu så länge. Dagen startar med att yngst skall vara på skolan 07.30. Maken skall till fastlandet till 08.00, senast, vänder tillbaka till ön. Hemma igen vid 08.30 och stora killarna vill vara på skolan 8.50, för de skall fixa iordning till skolstart 09.10. Det är amerikanerna; morgonpigga, åtminstone här! Det gillar jag!

Vi har nu bott två månader i hyreshuset. Det är inget direkt fel på huset, men än insekts besöken och det faktum att det lägger inne i ett stort buskage, vilket gör att solen inte kommer in alls på nedre plan. Att vara på undervåningen känns som en november eftermiddag och jag tror att det kommer komma regn. Längtar efter vårt eget hus och åker förbi det minst en gång i veckan. Irriterande.

Det är fortfarande hysteriskt varmt, mellan 37-45 grader Celsius och jag undrar om jag någonsin kommer ha annat än shorts och flipflops. Har aldrig haft förmågan att svettats förr, mer än lite under armarna och möjligtvis i nacken, men nu har jag lärt mig det. Ofta tror jag att det är något kryp i min tröja, men det är droppar som rinner längs ryggen och benen. Konstig känsla.

Stranden här är fantastisk, kommer aldrig tröttna på den. Trodde att jag skulle hinna dit varje dag lätt, eftersom jag hör vågorna och bor 150-200 meter ifrån, fågelvägen, men det hinner jag inte, vilket är sjukt. Måste få in rutiner! Det kvittar vilken sinnesstämning jag har, när jag kommer till havet blir jag alltid lugn, glad och harmonisk. Havet är mitt livs elixir! Ville man ta livet av mig långsamt, skulle man placera mig i mitten av en kontinent, utan sjö eller flod.

Nya utmaningar väntar; fylla i yearbook beställningar, göra science projekt i trolldeg, ta körkort, skaffa social security nummer, skaffa nytt svenskt pass, skaffa vänner, the list goes on....

Så går en månad.

Det har inte hunnits med att blogga!
Men vart tar tiden vägen då?

Det känns som om jag står och stampar på samma ställe, men det är givetvis inte så, mycket har hänt.
De två tonåringarna är inskrivna i skolan, nästan, en del pappersexercis är kvar misstänker jag, för jag får nog bassning på vaccinationer o dyl. Kvar är också läkarkontroll, men vilken läkare skall man välja?

Yngste sonens skolgång i Sverige har varit motig och här står jag vid ett vägskäl; välja en stor public school med så stor mångfald som möjligt eller välja det lilla alternativet som är i katolska kyrkans regi med små klasser, skoluniform och fredagsbön? Jag lägger mycket energi på att fundera över vilket som är bäst. Ena dagen är public bäst, för då finns det många kompisar att hitta å andra sidan kan man lätt försvinna och känna sig ensam och yngst är en känslig person. Katolska skolan är liten, kostar pengar och jag har kanske en förutfattad mening om att det kanske är elitistiskt och svårt att få en plats i det sociala samspelet, eftersom vi inte är katoliker. Men det är ett religiöst sammanhang och tänker samtidigt att där kanske man har större förståelse för att yngst är känslig. Frågan är om de har medel för att hjälpa honom, eftersom hans engelska är ganska begränsad.

På onsdag 6 augusti startar skolan här och redan imorgon är det introduktion för nykomlingar. Äldst skall gå i 11 klass och yngre i 9:e. De är bägge smått chockade över att bara läsa 6 ämnen, istället för de vanliga 16 i Sverige. Counselor n på skolan verkade imponerad över svenska elevers bredd, men jag tror att sättet att studera kommer att bli en stor förändring för mina grabbar. Det är lite frågan om man skall kunna litet om mycket eller mycket om litet. Svenska elever är ju inte vana vid att traggla och memorera utantill.

Hyreshuset bjuder på ständiga överraskningar, en del är lätta att hantera och kan fixas, andra svårare.

Upptänkte på ett tidigt stadium att vi inte bor själva här, utan det gör insekterna också och allt är ju stort i Usa...Kan inte skryta med att ha fördrag med insekter, förutom fjärilar, och genomlever minst en gång per dag ett trauma som innefattar jakt och död, urk.

På matfronten håller jag fortfarande på att hitta ingredienser som jag känner igen och vet hur man kan använda. Hittade havregryn och skorpmjöl här om dagen. Har hittat fram min hushållsrullehållare och upptäckte att den visst passar på stora amerikanska hushållsrullar, det är vardagsglädje det!

Sverigelängtan har varit tuff denna veckan, börjar väl förnimma att jag inte är på semester, utan att det är meningen jag skall stanna här. Maken har varit på business i hemstaden samt Norge och hunnit besökt sina föräldrar och lite vänner, vilket svider lite.

I torsdags var jag nog hyfsat ensam om att gråta en skvätt i solen och havsbrisen med den ljuvliga horisontvyn på denna 2 mil långa sandö, som vi är locals på. Fick frågan i en affär om jag var visiting eller local och det kändes underligt att svara local. Butiksbiträdet studsade till också :-)

Skall försöka öka antalet inlägg här på bloggen, men är flitigare på instagram. Man hittar mig som hjarnfrys.

                                   

Lift off.

4 veckor, en evighet ibland och så kort om tid just nu.

Hela huset skall i container, STOOOR container. Gatan måste stängas av när den kommer. En del av grannarna kommer bli sura, fast det är klart, just dem har väl aldrig varit muntergökar.

Drömmer mardrömmar om att allt jag vill ha med inte får plats, att allt kommer att förstöras i någon form av katastrof. Att jag har försäkrat för litet värde-the list goes on and on...

Samtidigt skall all familjelogistik funka som vanligt, en omöjlig ekvation, tycks det, emellanåt.

Känslostormande berg- och dalbana pågår för samtliga inblandade, därav lite svalt på bloggfronten.

Det ÄR ju så kul och spännande att göra denna resa, men man jag måste nog genom ett par storm-ögon först.

Igår gick jag förbi en syrén som försiktigt börjat blomma, skall jag lämna min fina barndomsstad och lämna all svensk trygghet bakom mig?!

Synd att man inte kan bifoga doft! Blid lånad av skonahem.com

Lördagsentrécote för mamma.

Lördagens aktiviteter tog plötsligt en mer dramatisk vändning än önskat.
Sönerna är som tur är inte pollenallergiska, utan vistades ute i det fantastiska sommarvädret, medan en annan satt inne och försökte att inte tänka på att halsens andningspassage minskar och väsandet ökar.

Plötsligt ringer det på ytterdörren. Intensivt.
Minst öppnar. Inget tal hörs. Märkligt.
Tänker att jag måste gå till hallen och se vad som händer.

Möter minst. Minst går in i vårt sovrum och lägger sig i pappas säng med täcket upp till näsan?!

Fortsätter istället till entrén. Där står mellan, helt stum. Säger, efter en evighet, förlåt!

Jag fattar inget!

Mellan vänder sig om och jag ser en entrécote på baksidan av armbåge och underarm???!!! Förstår sedan att han har cyklat vält. Förlåtet kommer sig av att han vet att han har cyklat oförsiktigt, fast jag förmanat att han inte får det....

Jag tycker inte om sår, blod och dyligt, tittar inte på läkarserier eller 112 programtyper av denna anledning. MEN av någon anledning ställer hjärnan in sig på auto-mamma-pilot, vilket såhär i efterhand är fascinerande.

Mellan är lika stor som jag och är en bastant kille, så OM han svimmar, är för tung för mig att staga upp. Placerar honom i badkaret och pallar upp honom med handdukar. Hämtar choklad på mitt allra hemligaste ställe i huset, som han får allra först. Sedan tar jag itu med det som liknar en köttbit. Det är inte roligt, varken för honom eller mig! Tänker att detta behöver sys, men samtidigt vet jag att det är lördag eftermiddag och på stadens akutsjukhus är det 12 timmars kö....

Satt för hundra år sedan med äldst för att sy i huvudet. Han fick vänta så länge att den lagda bedövningen släppt. De sydde utan. Han var 7år.

Tar fram min plåster arsenal och inser att det här inte är tillräckligt stora kompresser. Tänker lappteknik och fixar. Äldst trycker ihop från ena hållet och jag från andra, samtidigt som jag tejpar. Jag får inte bort allt jord- och sanddamm, men vet att det kryper ut av sig självt, inom loppet av ett år. Eventuellt blir det lite av en tatuering i färgen under huden( fräckt med fartränder?).

Lördagen blir lite förskjuten i form av middagsgrillning och filmmys efter denna dramatik. Jag hör på natten att mellan gnäller i sömnen.

Söndagmorgon ser jag på utsidan av mitt lapptäcke att det är inte ett profsjobb. Jag är ju inte heller sjuksköterska, men jag var stentuff med mina mått mätt vid rengöringen. Vi åker till en närakut i grannkommun.

Det första sköterskan säger är: -Det här skulle varit sytt, varför kom ni inte igår? Nu är det för sent.

Det är väl typiskt att man jag tänker att; nä akuten kommer bara säga att: "Det där är väl inget. Ni får åka hem igen" och så känner man  (jag) sig som en sjåpig mamma som stört den upptagna sjukvården med trivialiteter.

Nåväl, sjukvården är fantastisk, när man väl kommer fram. De öppnade såret och gjorde rent det med en tandborste och Emblasalva. Jag blev lika svettig som sonen och det var nära jag fick en fraktur i min hand av handhållandet.

Lärdom av detta:  *Sonen har mer respekt för att ta det lugnt, inser att han har begränsningar.
                             *Något någonstans höll ett vakande öga på sonen, för han landade bra ändå.
                             *På äldre dar' klarar jag att fixa en entrécote, inte bara fel att få högre siffra i passet.

Inatt, mellan söndag och måndag har jag sovit 1,5 timma av all adrenalin som skulle till för att fixa detta uppdrag. Kunde både tänkt mig att rensa frysen och packa möbler. Tror jag skall ta en liten powernap.

Inga bilder på detta inlägg....
                           
                           

Ode till 14.

Min mellanpojk fyller 14 idag. Min kopia. Mina föräldrar har svårt att se skillnad på bilder av mig eller sonen, när vi är i samma ålder.

Mellanbarn, inte tillräckligt stor och inte tillräckligt liten, skapar sitt eget universum. Stark person, utan att ta direkt plats. Murbruket som håller stenar på plats, förmåga att anpassa sig.

Min mellersta pojke läser av, har en inre kompass som fungerar i alla lägen. En ridlärare sade en gång om honom att; "han har något särskilt, till och med hästarna känner det i hans händer".

Han har ett tufft yttre och är mjuk och fin som sammet inuti. En första presentation kan ge intryck av slarvighet och flams, men vad det funderas, värderas och analyseras under ytan!

Han älskar allt som är grönt och drömmer om en golden valp, det har han gjort i 10 år.

Han vill att hela familjen skall vara samlad, då mår han bäst. Han är lika stor som jag och vill gärna krypa upp i min famn, när vi ser på tv. Han älskar att skapa saker och laga mat. Gillar kläder och shopping och har redan en egen stil.

Redan som treåring, försvarade han sin storebror. Han hämtar gärna sin lillebror på fritids och guidar honom på bussen hem. Han tar gärna papparollen, när han inte är hemma. Han tar de största spindlarna och är rädd för vaccinationer. Han har börjat förstå att skolan är viktig och att inget kommer gratis.

Just nu åker rösten berg- och dalbana, humöret likaså. Han har alltid plats för skratt. Är en nattuggla, men morgonpigg också-gillar att ta siesta mitt på eftermiddagen.

Skulle varit född den 29 feb, då han behövde komma ut, men vi väntade till 1 mars för att han skulle få födelsedag varje år.

Grattis min goe.

Bild lånad från fyndiq

Unikt opersonlig.

Mitt kära hus skall säljas. I 10 år har vi bott på adressen. Det sätter sina spår. Mitt hem är personligt.
Till försäljning och visning skall man avpersonifiera sin bostad. Inte helt lätt. Visst; foton och tandborstar, men sedan då?!

Har vit-i-fierat alla badrum och sovrum. Har sandblästrat varenda bänkskiva och bord. Visat mitt unikum i minimalistiskt format, för det får inte bli för opersonligt heller....

Proffsfotograf kom. Babblade på om harmonier och kontraster.

Mäklare har gjort brochyr.

Det känns konstigt att se sitt hem i interiörmagasins format. Lite ledsamt.

Barnen tycker det ser fint ut och vill för allt i världen inte flytta, åtminstone inte idag, men ge dem snålblåst och duggregn, som bara västkust i Sverige kan ge och de ville flyttat i förrgår, precis som jag.

Mitt uterum, fotograferat av mig.

Min oas.

Hann inte med mitt älskade Danmark, sommaren 2013. Hela mitt liv har jag varit i Danmark på lov och semestrar, då mina föräldrar är danska. Det har skapat ett tomrum, långt inuti. Men nu skall själen få upprättelse. Sommarhuset i höstskrud.... och beckmörker. Vi får se hur det känns, om fantasin skenar eller om vi kan finna lite ro, utan internet och allt.

Ska tant fånga duvor till katterna?

Min morfar var en go gubbe med hett humör. Han jobbade som pop-nitare på ett skeppsvarv för länge sedan. En riktig slitvarg. Alltid nära till skratt.

När jag var liten och var på semester hos mormor och morfar i Danmark om somrarna, brukade han, efter jobbet, cykla direkt hem för att ta mig till parken och mata änder eller köra mig i skottkärran, i trädgården med krattade grusgångar.

Med honom såg jag filmer med Helan och Halvan, Ester Williams, Fred Astair och Ginger Rogers.

På ålderns höst blev han riktigt sjuk och behövde extra värme. Han hade undertröja av kamelhår, åtminståne kallades det så, men mina tankar går till kashmir, mjukt och varmt, minns jag.

H&M har nu en kofta i kashmir som fick följa med mig hem på grund av mina fina minnen av morfar, Christian.

Stolt som en kyrktupp hade jag på den igår kväll, när det var lite kyligt inne; att inte tonårssönerna dog...

- Mamma, du har väl inte haft på DEN tröjan på jobbet idag?!!!
- Nä...
- TUR.
- Vaddå, är det något fel på den?
- Du ser ut som en sån där tant med för många katter!

Älskade ungar, så rara dom är, de små liven

Bild lånad av: H&M

Hemvändaren.

Efter fem+ veckor kom han så äntligen hem igen, maken. My hero. Nu inträder en vecka av Norén- tillstånd innan alla har funnit sina platser igen.... Härligt att inte vara dubbelförälder 24/7.

Hemkomsten firas med restaurangbesök.

Fuerte.

Firade makens namnsdag. Vi valde mexikansk mat. Borde anat vid förrätten att det skulle bli riktigt starkt. Mango-chili-avokado salsa med kyckling, så gott, MEN ingen känsel i läppar eller gom :-)
Tar bergis kål på en del baciller som försöker sätta bo.

Stackars minste sonen som fick värmeslag igår kväll. Idag har han inte tjafsat om vare sig dricka eller mat. Åt inte samma som jag dock.

Gessle.

"Jag sitter här en stund
Och blundar men jag ser ändå
Jag räknar varje sjunde våg
Och jag svävar i en guld trädgård
Jag har suttit här ett tag
Sommarnatt blev sommardag
Jag ville aktivera min tro
Jag ville höra gräset gro

För hela året har jag väntat på
Juni, juli, augusti
För vindarna är varma då
Juni, juli, augusti

Du tror jag inte ser dig så
Du kommer utan kläder på
Men jag tror jag vet allt jag vill
Gud var god när du blev till
Jag sitter kvar en stund
Björkar blir en skuggig lund
En soldans på din grammofon
Håller regnet härifrån

För hela året har jag väntat på
Juni, juli, augusti
Allting verkar lättare då
Juni, juli, augusti"

Gyllene Tider är väl kanske inte min tekopp, men vissa texter sitter som en smäck. Välkommen juni, vad har du att bjuda på? Vad väntar vi av sommaren?

Jag önskar att få tillbringa en vecka eller två vid min barndoms strand i Danmark och att få känna Atlantens ljumma kvällsbris i håret.

Duracellkanin-kusin.

Har jobbat likt Duracellkaninens kusin de senaste veckorna! Börjar se ljuset i jobbtunneln, även om det är sjuk mycket kvar att göra.

Fick svar på senaste veckans sjuk-känsla, huvudvärk och ett j-kla humör. Borde kunnat räkna ut det, eller hur, men har inte haft lingonvecka de senaste två åren, förrän idag då...

Ikväll har jag en date med de fyra killar jag gillar bäst, maken, två tonåringar och yngste. Har bokat bord på en av stadens turkiska restauranger. Har du inte provat riktig turkisk mat, gör det! Vi behöver må gott och bli ompysslade tillsammans, då vi kör hårt när maken varit över there och i Indonesien senaste tre veckorna.

Önskar mysig fredag till dig!

 Inledningen på denna låt påminner om äldste sonens xylofonspelande:-)

Moving on out?

Är det dags att flytta? The suspense is killing me here! Maken är åter på andra sidan Atlanten och bor i lägenheten långt från oss. Påsklov är inte det samma utan honom.

Min aircondition står på full effekt. Går runt i huset och undrar hur jag skall få med allt som jag älskar här-dit?

Funderar på att sälja av kläder, väskor och skor, men intresset för min bloppis är mycket sval, antagligen är det priset det är fel på. Jag har själv köpt saker på bloppisar som inte varit till loppis pris, men har inte tid att fundera över det egentligen. Jag får väl vaccum packa allt...OM vi flyttar.

Asiatiskt julavslut.

Längtade efter asiatisk smak på maten. Idag har vi ätit won-ton soppa, siu mai, ris-kött-dumplings, stekt pak choi med vitlök och färska soyabönor. Till det grön chilisås! Även minst tyckte det var ätbart idag, det brukar han inte tycka. Hade gjort revbensspjäll utifall...

Imorse bakade vi scones till vår brunch. Vi har vänt lite på dygnet sedan nyår och det kommer bli tuffa dagar att få ordning på det.

Härligt var det att se äldste sonen åka iväg på bio för att möta två kompisar, iklädd rätt storlek på samtliga plagg och skor. Skulle gärna sett Berättelsen om Pi, jag med. Nåväl, vad är väl en bal på slottet....

Måste ladda för jobb imorgon!

Lucka no. 16: Här vare jul.

Jag tar gärna in granen och pyntar upp med full jul till första advent. Efter annandagen åker hela rasket bort, utom möjligtvis några snögubbar. Maken å sin sida tycker att gran skall in om kvällen på lill-julafton (23) och då kan även tomtar och annat krafts få komma fram. Hela härligheten kan sedan stå till 20-dag knut, dvs januari. Under vårt 16 åriga äktenskap har vi nu kompromissat klart och alla barn vet att den helgen som kommer i anslutning till Lucia, då exploderar julen med gran och allt. So I give you: before and after....

FÖRE

Vanligt höststuk, batteridrivna vaxljus med skymningstimer.

EFTER

Julstrumpor från US längst till vänster, danska tygflaggor och tygvimplar från Nyblom och Kollén.

Lucka no. 15: Goliat.

Minimalistisk julkrubba, köpt på Åhléns strax efter Jesus födelse.

Jag är van vid att gå ronder emot Goliat, men i veckan fick vi mail från Goliat att son 2 inte är ordentlig.

Min make svarade, för jag har tappat sugen lite. Känner att det kostar mer än det ger! Rektorn svarade min man på ett tråkigt sätt, där rektorn tyckte sig ha tolkningsföreträde och lärde oss hur man reagerar rätt, när man får mail från skolor. Ja, det är skolan som är Goliat...

Vad har man som förälder att säga till om, om man inte tycker samma som Goliat?

                                   

Ska tänka på kraften och försöka ladda om för ännu en rond.

Lucka no. 10: Knätofs.

Speldosa från IKEA, köpt någon gång på 1990-talet. Barnen älskar den!

Äldste sonen kör sista folkdansuppvisningen ikväll, så det blir fiolgnissel och knätofs i dryga 2 timmar. Stolt som en kyrktupp är jag, när jag lyckas urskilja honom bland 1100 elever i folkdräkt.

Lite jobbigt att äldst får låna mellerst folkdräkt! Tänk att samma kombination av föräldrar kan ge så olika barn.

Obönhörligen måndag.

Då var det dags igen. Vaknade 05:29 och önskade så innerligt att det inte var måndag. Jag är inte redo, är inte klar. Min 8 årings förkylda och regelbundna snarkningar hörs bredvid mig och jag önskar att tiden kunde frysas en vecka eller två, utan att någon annan märkte det.

Men det är bara att gilla-la-la-la läget, tag tjuren vid hornen och försöka hänga med: godmorgon!