Uäck! Vaknade idag av att jag drömde en mardröm. Innan jag hade vaknat helt, visste jag inte om det var sant eller ej. Det är läskigt och samtidigt fascinerande att hjärnan kan mixa runt alla ens intryck, känslor och händelser så! När man sedan har vaknat inser man det ologiska, men i drömmen verkade allt logiskt.
Familjen hade landat i NY. Jag skulle cykla in till city, med resväskan och yngste på pakethållaren, för jag ville uppleva staden och få frisk luft (!). Skulle cykla bakom taxin. Taxin körde så fort. Jag hann inte se vilken avfart den valde. Fick gissa, tog fel. Cyklade läääänge. Sonen trött.Väskan tung. Sprang in på ett litet mysko hotell. Hittade en dörr som var olåst. Yngste fick vila på en hemskt oren säng. Jag försökte ringa maken, men kom inte ihåg hans nummer. Kom på att han ju har en amerikansk telefon också, kom inte ihåg numret till den heller. Försökte ringa till amerikanske kontoret, de förstod inte vad jag sade. Personal från hotellet hittar oss. Vi måste gå. Lägger väskan och yngste, som är slapp som en överkokt spagetti, på pakethållaren. Börjar gå mot Empire State Building, för dit hittar jag....Städerska från hotellet kommer körande i skruttig, mintgrön bil och frågar om jag vill ha hjälp.
Och så äntligen vaknade jag! Vilken panik jag kände! Det måste vara eftersviter från denna tidigare händelse, som fortfarande härjar, lååångt nede i mitt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar