Rise and shine, it's buttwhippingtime.

Godmorgon, nu kör vi!

Papperspåsk.

Jag gillar enkla papperspyssel, som t ex mobiler, som rör sig sakta, sakta. Tyvärr har hönan tappat sin ena fot under sin vindsvistelse. Jag får göra en ny i år.

Vårens baksida.

Det finns bara en baksida med våren, POLLEN. Vaknar med en näsa som ett mumintroll och igenklistrade ögon. Jag kan ju se att en del träd redan är på G, men var är pollenrapporterna? Alla vi stackare som är allergiska mot ALLA träd, inte bara björk, måste ju få vetskap. Å andra sidan är det ju strunt samma egentligen och finlandssvenska är mysigt.

Dagens plagg

klänning: Bonsoir, legging: Masai, skärp: Saddler, skor: Hoss Intropia

Att ta tillvaron för given.

Jag är intresserad av historia, också. Ibland tar jag saker för givna, t ex arbetsmiljökrav, jämställdhet, demokrati, yttrandefrihet m.m. Intressant då, att få höra radioprogram som P3 dokumentär. Eftermiddagens program handlade om en bombning i Malmö och hur man tänkte då, 1908. Många verkar inte lyssna på radio så ofta. Jag tycker det är ett enkelt sätt att lära sig mer, samtidigt som man kanske lagar mat eller något annat.

Personalized and customized easter.

Påskpyssel på gång. Tänkte uppdatera vår gamla påskdekoration från 2003. Sist fanns ju inte lillkillen. En del har hänt sedan sist.

 Lillebror 3 år, storebror 6 år, mamman....

Nu är det svårt att få plats med allas händer!

Min hand är snart inte störst :-)

Franskmännen dumpar fisk och gödsel.

Man har ju hört nyheter om franska fiskare och bönder som dumpar tonvis med fisk eller gödsel utanför ministeriet, för att förtydliga sin åsikt i en viss fråga. Svensken har rykte om sig att vara mesig och mest muttra hemma på kammaren, men det gäller inte i trafiken! I trafiken kommer uttrycken minsann och det gäller bilförare, cyklister och inte minst gångtrafikanter. 


Skulle hämta mellansonen på en aktivitet i city. Söndagsflanerare göre sig icke besvär att flytta på sig. Jag väntar tålmodigt på att folk skall flyta förbi, ändå lyckas jag tydligen provocera och får fingret. Märkligt. Det skall sägas att det inte bara är flanörer som säger sin åsikt! Andra medtrafikanter drar sig inte för att vråla okvädesord på både svenska och engelska, även om det inte inträffade idag.


I Ho Chi Minh City är trafiken, minst sagt, intensiv! Under den vecka jag spenderade där såg jag aldrig den hets som svensken visar i trafiken. För mig är det ett vardagsmysterium hur man kan hetsa så?

HCMC, Vietnam  april 2010

Det ögonen sett och hjärtat inte glömt. Del 1

Det är två år sedan, känns längre än så, men inte när jag låter känslorna komma fram, som nu, då känns det som igår...


Familjen var på semester i Vietnam. Maken skulle arbeta i Ho Chi Minh City och vi hängde på. Två veckors full semester var planerad till Vietnams mest omtalade resort. Redan på planet till Bangkok blev yngste sonen väldigt varm. I hotellets fastlands lounge, ytterligare två plan senare, kräktes han. På hotellet besökte vi doktorn, som konstaterade halsfluss (ja, jag vet det är konstigt, men mina söner kräks när de får hög feber). Han fick penicillin, i den mest grälla kulör av lila. Jag visste redan då att jag skulle få halsfluss också, jag är en magnet vad det gäller dessa bakterier.


En läkare sade en gång till mig att "antingen har man halsfluss i 10 dagar med penicillin eller så har man halsfluss 14 dagar utan". Vet inte riktigt vad jag skall tro om det, men helt klart är att det stämde inte på min halsfluss. 


Eftersom det var i starten på semestern tänkte jag vara viking och låtsas som ingenting, jag behövde inget, det är ju bara lite ont i halsen. Dagarna var fantastiska av sol och bad och det vietnamesiska kökets mat. Rösten förändrades efter en dryg vecka och det blev svårt att prata och äta. Gick till doktorn på hotellet, fick likadana lila tabletter. Blev inte bättre. Samtidigt blev mellerste sonen magsjuk. 


En natt vaknade jag av att mittensonen ropade från sin säng, att ta bort alla människor och färger i rummet, för han kunde inte sova. Jag förstod att det inte var bra, han hade förlorat mycket vätska de senaste dagarna. Klockan var 01:30 om natten. Vi kontaktade hotellets sköterska. Hon försökte sätta dropp, men kunde inte. Han var för torr och nålen från 1950-talet minst, inga plastförpackningar här inte. Vi beslutade att åka till fastlandet. 03:30 åkte jag, sonen och sköterskan till fastlandet. Maken var tvungen att stanna med de andra pojkarna.


Jag har aldrig varit så rädd och lugn samtidigt! Hög på adrenalin! Jag hade ingen mobil som fungerade i utlandet ( vet idag inte varför jag inte fick med mig makens?!). Hade hela kontanta resekassan i handväskan, en rulle med gummiband runt om, på en ca 7 cm s diameter. Taxi väntade i hamnen. Jag frågade sköterskan om hon hade för avsikt att komma med hela vägen till sjukhuset eller om jag skulle fortsätta själv.  Hon förklarade att hennes avtal slutar på hotellet, men att hon ändå skulle följa med till sjukhuset.

Sommardoft.

När vårsolens strålar letar sig in genom rena fönster, förnimmer jag sommaren som också kommer snart. Sommar, för mig, är förknippat med de härligaste dofter. Firar med ett par puffar av Bronze Goddess, lovely.

Estee Lauder- Bronze Goddess 2011

Dagens plagg.

jacka: Tommy Hilfiger, byxa: Gwyneth chinos, blus: Maison Scotch, skor: Clarks

Uppdatering:

Lånar äldste sonens skärp.... från Joy

Kajsa Anka skor.

Såg att Campadre hade underbara "Kajsa Anka" skor. Till ett par brunbrända ben, så... Har inte handlat hos dom någon gång. Har du?

Sanningar grusas.

Någon "skönhetsexpert" sade en gång att alla människor har något som är naturligt snyggt utan att de behöver anstränga sig. Jag har sedan dess, typ 20 år, ansett att på mig är det; mina naglar! Jag tänkte delge min enda naturliga skönhet, såhär första dagen i April, MEN efter en del fotande, kunde jag konstatera att händerna ser gröna ut och att naglar i närbild ser groteskt ut, oavsett bakgrundsfärg! Det får bli en godmorgonsång istället.