Det ögonen sett och hjärtat inte glömt. Del 1

Det är två år sedan, känns längre än så, men inte när jag låter känslorna komma fram, som nu, då känns det som igår...


Familjen var på semester i Vietnam. Maken skulle arbeta i Ho Chi Minh City och vi hängde på. Två veckors full semester var planerad till Vietnams mest omtalade resort. Redan på planet till Bangkok blev yngste sonen väldigt varm. I hotellets fastlands lounge, ytterligare två plan senare, kräktes han. På hotellet besökte vi doktorn, som konstaterade halsfluss (ja, jag vet det är konstigt, men mina söner kräks när de får hög feber). Han fick penicillin, i den mest grälla kulör av lila. Jag visste redan då att jag skulle få halsfluss också, jag är en magnet vad det gäller dessa bakterier.


En läkare sade en gång till mig att "antingen har man halsfluss i 10 dagar med penicillin eller så har man halsfluss 14 dagar utan". Vet inte riktigt vad jag skall tro om det, men helt klart är att det stämde inte på min halsfluss. 


Eftersom det var i starten på semestern tänkte jag vara viking och låtsas som ingenting, jag behövde inget, det är ju bara lite ont i halsen. Dagarna var fantastiska av sol och bad och det vietnamesiska kökets mat. Rösten förändrades efter en dryg vecka och det blev svårt att prata och äta. Gick till doktorn på hotellet, fick likadana lila tabletter. Blev inte bättre. Samtidigt blev mellerste sonen magsjuk. 


En natt vaknade jag av att mittensonen ropade från sin säng, att ta bort alla människor och färger i rummet, för han kunde inte sova. Jag förstod att det inte var bra, han hade förlorat mycket vätska de senaste dagarna. Klockan var 01:30 om natten. Vi kontaktade hotellets sköterska. Hon försökte sätta dropp, men kunde inte. Han var för torr och nålen från 1950-talet minst, inga plastförpackningar här inte. Vi beslutade att åka till fastlandet. 03:30 åkte jag, sonen och sköterskan till fastlandet. Maken var tvungen att stanna med de andra pojkarna.


Jag har aldrig varit så rädd och lugn samtidigt! Hög på adrenalin! Jag hade ingen mobil som fungerade i utlandet ( vet idag inte varför jag inte fick med mig makens?!). Hade hela kontanta resekassan i handväskan, en rulle med gummiband runt om, på en ca 7 cm s diameter. Taxi väntade i hamnen. Jag frågade sköterskan om hon hade för avsikt att komma med hela vägen till sjukhuset eller om jag skulle fortsätta själv.  Hon förklarade att hennes avtal slutar på hotellet, men att hon ändå skulle följa med till sjukhuset.