Flyga, urk.

Vaknar 2 timmar före utsatt uppstigning.

Ska flyga idag, gillar det inte. Jag är, som en läkare uttryckte det, anatomiskt defekt i näsans gångar, vilket resulterar i att det är extremt svårt att tryckutjämna. Det brukar ta tre dagar att få till hörseln igen.
Har en annan, inte helt bekväm erfarenhet, av en medpassagerare, som inte kunde låta sina drifter vänta, utan körde handtralla under sin filt (gå till toa, FFS). Nä, jag sa inget, blev så chockad. Har lite problem med att somna på planet efter det.

Väskan väger 22,5 kg. Handbagaget 10,5 och då har jag inte med några hygienartiklar och knappt några skor. Jag har med 4 varseljackor och 8 varsel t-shirts, till makens verkstadskillar i handbagaget. OM det skulle bli strul på vägen, så är jag bönan med varsel-outfit i storlek 2XL. Kom gärna och hälsa:-)

Ska titta på hus IRL, det är inte lätt att en (jag) kollar på nätets bilder och en annan (maken) skall vara på plats, när man skall på husvisning. Nu skall jag över pölen och vara på plats.

Mitt hus hade visning igår. Känns skumt att se att skåp öppnats och leksaker lekts med...

Tufft att lämna de tre sönerna! De och jag är ju inte vana vid att det är jag som åker, utan pappa.

Tweenie for women?

Skulle bryta mitt sorterande med trevligheter; ett frisörbesök. Likaså ett span på stan aka reka shopping.

Skulle köpa ett nagelack som jag tittat på lääänge, men gjorde en kovändning i fråga om färg och köpte inget!

Fyllde år för ett tag sedan, 44.

Nu till huvudbry: Är det en teen-wanna-be eller en lady man skall satsa på och vad heter läget mitt emellan?

Tidigare fanns ju  t ex definitionen barn och tonåring, men på senare år har tweenien dykt upp, som ett mycket bra begrepp.

Vad befinner man sig i för läge vid 44, ung i sinnet, inte lika ung utanpå, men fullt funktionsduglig?
Kvinna, javisst, men jag har inte lust att vara MILF, inte heller lady....twoman?

Funderar svårt på om det inte är dags att klippa av sig gymnasie-tjej håret i en mogen page?!

                    

                          

Ode till 14.

Min mellanpojk fyller 14 idag. Min kopia. Mina föräldrar har svårt att se skillnad på bilder av mig eller sonen, när vi är i samma ålder.

Mellanbarn, inte tillräckligt stor och inte tillräckligt liten, skapar sitt eget universum. Stark person, utan att ta direkt plats. Murbruket som håller stenar på plats, förmåga att anpassa sig.

Min mellersta pojke läser av, har en inre kompass som fungerar i alla lägen. En ridlärare sade en gång om honom att; "han har något särskilt, till och med hästarna känner det i hans händer".

Han har ett tufft yttre och är mjuk och fin som sammet inuti. En första presentation kan ge intryck av slarvighet och flams, men vad det funderas, värderas och analyseras under ytan!

Han älskar allt som är grönt och drömmer om en golden valp, det har han gjort i 10 år.

Han vill att hela familjen skall vara samlad, då mår han bäst. Han är lika stor som jag och vill gärna krypa upp i min famn, när vi ser på tv. Han älskar att skapa saker och laga mat. Gillar kläder och shopping och har redan en egen stil.

Redan som treåring, försvarade han sin storebror. Han hämtar gärna sin lillebror på fritids och guidar honom på bussen hem. Han tar gärna papparollen, när han inte är hemma. Han tar de största spindlarna och är rädd för vaccinationer. Han har börjat förstå att skolan är viktig och att inget kommer gratis.

Just nu åker rösten berg- och dalbana, humöret likaså. Han har alltid plats för skratt. Är en nattuggla, men morgonpigg också-gillar att ta siesta mitt på eftermiddagen.

Skulle varit född den 29 feb, då han behövde komma ut, men vi väntade till 1 mars för att han skulle få födelsedag varje år.

Grattis min goe.

Bild lånad från fyndiq

Gamling får godkänt.

Mitt hus är en äldre dam från starten av 1970-talet. Ja, konstigt nog känns det som en dame.

Två besiktningsmän gick loss i tre timmar, sågade, bankade och mätte.

Gamla Bettan har en del brister beroende på ålder, men var i fint-fint skick. Puh, vill ju inte sälja kassa grejer.

Jag fortsätter sortera och vaccupacka. Never ending story!

Unikt opersonlig.

Mitt kära hus skall säljas. I 10 år har vi bott på adressen. Det sätter sina spår. Mitt hem är personligt.
Till försäljning och visning skall man avpersonifiera sin bostad. Inte helt lätt. Visst; foton och tandborstar, men sedan då?!

Har vit-i-fierat alla badrum och sovrum. Har sandblästrat varenda bänkskiva och bord. Visat mitt unikum i minimalistiskt format, för det får inte bli för opersonligt heller....

Proffsfotograf kom. Babblade på om harmonier och kontraster.

Mäklare har gjort brochyr.

Det känns konstigt att se sitt hem i interiörmagasins format. Lite ledsamt.

Barnen tycker det ser fint ut och vill för allt i världen inte flytta, åtminstone inte idag, men ge dem snålblåst och duggregn, som bara västkust i Sverige kan ge och de ville flyttat i förrgår, precis som jag.

Mitt uterum, fotograferat av mig.

44.

Vaknade 10 minuter före väckarklockan idag. Funderade direkt på vad det var som var speciellt med dagen.

Vilken dag? Onsdag.
Var det någon av sönerna som skulle på utflykt? Nej.
Skulle jag på möte med någon mäklare? Nej.
Var det idag det var besiktning av huset? Nej, tror inte det.
Det är nog bara en vanlig onsdag. Allt är nog under kontroll...
Fast det känns som om jag glömt något.

Vände mig om och snoozade innan klockan började pipa, gött med lite extra sovmorgon.

Var det verkligen inte något idag?!
Äh, MEN, det är ju min födelsedag idag.
Suck, seniliteten har mig redan i sitt grepp, tydligen.

Presenterna kom till kvällen med rosor, rejält fruktfat, presentkort, kokbok, dvd film, turistbok om min kommande hemvist.

Akademibokhandeln

Drömmar om lin.

Födelsedagen hägrar.
Jag ser en hägring i form av klänning från Nygårdsanna.

Trolleriordning, tack.

Varför har jag inte tagit itu med vind, förråd och källare tidigare??!

Det är ju så härligt att kunna överblicka, när det är klart. Känslornas berg-och dalbana utspelas och många minnen, men jag kan ju inte spara allt. Skulle flytten över pölen inte bli av av någon outgrundlig anledning, så behöver jag rensa ut i allt ändå, förr eller senare.

Om tre dagar kommer de första mäklarna för värdering av huset....

Önskar jag kunde få en quick fix à là Ikea s reklamsnutt.

Wellpapp, plast och damm.

Mitt hem är kaos.
Det går inte att ta ett rum i taget, de hänger ihop.
Jag sorterar mitt och min familjs liv.
Strukturerar och funderar.
Säljer löpband, 12 par skridskor, bil, spishäll, the list goes on.
Drömmer mardrömmar om vad som kan gå fel, drömmer fantastiska, vackra scenarion om framtid.

Min wellpapp är inte så fantasifull!

Dagens soundtrack.

Idag har varit en tuff dag. Det yrket jag arbetat med de senaste 19 åren har jag avslutat med hjälp av detta mantrat. Orkar inte mer idag, men imorgon är en annan dag...

Blåbärsbonde.

Maken kollar bostad i Florida. Vi andra kollar på nätet. Udda är att man aldrig verkar visa en planlösning över bostäder, bara foton med vidvinkel, så rummen får en besynnerlig form.

Svårt att hitta något som tilltalar oss alla!

Ett hus är väldisponerat och tillräckligt stort, men är en bondgårdsfastighet med blåbärsåkrar, kossor och höns. Och anställdas bostäder...

Är INTE redo att bli farmare, men huset är fint, eller hur.

Slow movie.

Har varit på bio. Gillar nu för tiden låångsam film, även om en del trailers verkade kul. Å andra sidan kan ju vilken film som helst bli kul i en trailer...

I en av trailerna ställdes genusperspektivet på sin spets! Motsvarigheten till "en man med hår på bröstet" blev "en flicka med hår på fittan", ska man skratta eller gråta åt den?

Jag såg Philomena. Handlar om en kvinna som tvingas adoptera bort sitt barn och hennes jakt på att hitta sonen igen. Filmen bjöd på en hel del att fundera på och jag skulle verkligen rekommendera den OM man inte har något emot långsam film.

Skulle vilja se 12 years a slave nästa gång, Brad Pitt skall visst vara med i den, men den är allt annat än lugn!

Ja, se där, nu fick jag med två könsord i samma inlägg, som skulle handla om lugn feel-good film, jösses, var skall det sluta?

HEN