Lördagsentrécote för mamma.

Lördagens aktiviteter tog plötsligt en mer dramatisk vändning än önskat.
Sönerna är som tur är inte pollenallergiska, utan vistades ute i det fantastiska sommarvädret, medan en annan satt inne och försökte att inte tänka på att halsens andningspassage minskar och väsandet ökar.

Plötsligt ringer det på ytterdörren. Intensivt.
Minst öppnar. Inget tal hörs. Märkligt.
Tänker att jag måste gå till hallen och se vad som händer.

Möter minst. Minst går in i vårt sovrum och lägger sig i pappas säng med täcket upp till näsan?!

Fortsätter istället till entrén. Där står mellan, helt stum. Säger, efter en evighet, förlåt!

Jag fattar inget!

Mellan vänder sig om och jag ser en entrécote på baksidan av armbåge och underarm???!!! Förstår sedan att han har cyklat vält. Förlåtet kommer sig av att han vet att han har cyklat oförsiktigt, fast jag förmanat att han inte får det....

Jag tycker inte om sår, blod och dyligt, tittar inte på läkarserier eller 112 programtyper av denna anledning. MEN av någon anledning ställer hjärnan in sig på auto-mamma-pilot, vilket såhär i efterhand är fascinerande.

Mellan är lika stor som jag och är en bastant kille, så OM han svimmar, är för tung för mig att staga upp. Placerar honom i badkaret och pallar upp honom med handdukar. Hämtar choklad på mitt allra hemligaste ställe i huset, som han får allra först. Sedan tar jag itu med det som liknar en köttbit. Det är inte roligt, varken för honom eller mig! Tänker att detta behöver sys, men samtidigt vet jag att det är lördag eftermiddag och på stadens akutsjukhus är det 12 timmars kö....

Satt för hundra år sedan med äldst för att sy i huvudet. Han fick vänta så länge att den lagda bedövningen släppt. De sydde utan. Han var 7år.

Tar fram min plåster arsenal och inser att det här inte är tillräckligt stora kompresser. Tänker lappteknik och fixar. Äldst trycker ihop från ena hållet och jag från andra, samtidigt som jag tejpar. Jag får inte bort allt jord- och sanddamm, men vet att det kryper ut av sig självt, inom loppet av ett år. Eventuellt blir det lite av en tatuering i färgen under huden( fräckt med fartränder?).

Lördagen blir lite förskjuten i form av middagsgrillning och filmmys efter denna dramatik. Jag hör på natten att mellan gnäller i sömnen.

Söndagmorgon ser jag på utsidan av mitt lapptäcke att det är inte ett profsjobb. Jag är ju inte heller sjuksköterska, men jag var stentuff med mina mått mätt vid rengöringen. Vi åker till en närakut i grannkommun.

Det första sköterskan säger är: -Det här skulle varit sytt, varför kom ni inte igår? Nu är det för sent.

Det är väl typiskt att man jag tänker att; nä akuten kommer bara säga att: "Det där är väl inget. Ni får åka hem igen" och så känner man  (jag) sig som en sjåpig mamma som stört den upptagna sjukvården med trivialiteter.

Nåväl, sjukvården är fantastisk, när man väl kommer fram. De öppnade såret och gjorde rent det med en tandborste och Emblasalva. Jag blev lika svettig som sonen och det var nära jag fick en fraktur i min hand av handhållandet.

Lärdom av detta:  *Sonen har mer respekt för att ta det lugnt, inser att han har begränsningar.
                             *Något någonstans höll ett vakande öga på sonen, för han landade bra ändå.
                             *På äldre dar' klarar jag att fixa en entrécote, inte bara fel att få högre siffra i passet.

Inatt, mellan söndag och måndag har jag sovit 1,5 timma av all adrenalin som skulle till för att fixa detta uppdrag. Kunde både tänkt mig att rensa frysen och packa möbler. Tror jag skall ta en liten powernap.

Inga bilder på detta inlägg....
                           
                           

Pollenmedicin.

Vårvackert, nästan sommarlikt, utanför.
Inne sitter jag med sortering av det finliriga slaget och tittar längtansfullt ut.
Pollen finns ute, i extrem mängd.
Min kropp har bestämt sig för att bekämpa, dessa naturens, glädjesprittande löv, med astma.
Tidigare har det räckt med vanlig allergi av högsta magnitud, eller vad man nu mäter allergigrad av (?).

Kör fem olika medikamenter, hjälper hyfsat, men ett sånt meck...

Bästa medicinen och humörhöjaren, som fick mig ut, trots allt, var ett fynd i min chiffonje.

Ett presentkort har gäckat mig sedan 5 månader tillbaka och beslutade sig för att bli funnet idag och därför sprida lite konstlat solsken på min gnälliga varelse.

Näst sista rea dagen på stadens parfymeri, en halvtimma före stängningsdags, strök en ljusskygg gestalt iförd de mörkaste solglasögonen (inomhus) med siktet inställt på lindring i form av konsumtion!

Det är märkligt att man jag fortfarande kan dofta med en näsa som totalt ballat ur, men den funkar...

Eau de toiletten som jag köpte för mina lidandes skull har fel namn; den heter Acqua, men borde heta något med horisont eller liknande. För mig doftar det en blandning mellan salta vindar och sol, utan att bli solkrämsdoft, och var mötas de två rent visuellt om aftonen, just saying.

Doften gör mig glad och senare på kvällen hittade jag ut till dukat bord på altanen, åt grillat, premiärdrack rosé och tittade på horisonten, när solen fräste ned i havet. Bliss.

Bild: Cavalli

CPH with love.

Familjens påsklovspresent blev en resa söder över.
Till kontinenten.
Danmark.

Vi har en långvarig affär, jag och Köpenhamn! Sedan barnsben har jag älskat den storstadens puls.
Jag finner ständigt nya guldkorn i kända domäner, vilket är härligt. Mångfalden berikar alla sinnen och jag får ny input, ny energi. Har promenerat så mycket att en benhinneinflammation knackar på...

Så nära, så annorlunda, så underbart uppfriskande!

Tänkte under tre dagar inte på flytt, alls.

Amalienborg, ingen av kungligheterna var hemma, tyvärr.

Lite svårt att se guldtexten på skyltfönstret, YDE, som i yta, fiffigt...

Gråbrødretorv, alltid mysigt med sina uteserveringar.

Kongens have, anlades på 1600-talet som köksträdgård åt kungen, den plats yngste sonen gillade bäst, näst efter Den Blå Planeten.

Utsikt över Öresund, från Den Blå Planeten

Restaurangen Mother på Vesterbro bjöd på fantastisk italiensk mat.

Och allra sist, den lille havfrue från 1913, så ensam på sin sten.

Paus.

Min kommande strand:-)

I slutet av mars, 27 grader varmt, med intressant bok. Blev Barbapapa-rosa på en timmas sittande i sanden....

Flyga, urk.

Vaknar 2 timmar före utsatt uppstigning.

Ska flyga idag, gillar det inte. Jag är, som en läkare uttryckte det, anatomiskt defekt i näsans gångar, vilket resulterar i att det är extremt svårt att tryckutjämna. Det brukar ta tre dagar att få till hörseln igen.
Har en annan, inte helt bekväm erfarenhet, av en medpassagerare, som inte kunde låta sina drifter vänta, utan körde handtralla under sin filt (gå till toa, FFS). Nä, jag sa inget, blev så chockad. Har lite problem med att somna på planet efter det.

Väskan väger 22,5 kg. Handbagaget 10,5 och då har jag inte med några hygienartiklar och knappt några skor. Jag har med 4 varseljackor och 8 varsel t-shirts, till makens verkstadskillar i handbagaget. OM det skulle bli strul på vägen, så är jag bönan med varsel-outfit i storlek 2XL. Kom gärna och hälsa:-)

Ska titta på hus IRL, det är inte lätt att en (jag) kollar på nätets bilder och en annan (maken) skall vara på plats, när man skall på husvisning. Nu skall jag över pölen och vara på plats.

Mitt hus hade visning igår. Känns skumt att se att skåp öppnats och leksaker lekts med...

Tufft att lämna de tre sönerna! De och jag är ju inte vana vid att det är jag som åker, utan pappa.

Tweenie for women?

Skulle bryta mitt sorterande med trevligheter; ett frisörbesök. Likaså ett span på stan aka reka shopping.

Skulle köpa ett nagelack som jag tittat på lääänge, men gjorde en kovändning i fråga om färg och köpte inget!

Fyllde år för ett tag sedan, 44.

Nu till huvudbry: Är det en teen-wanna-be eller en lady man skall satsa på och vad heter läget mitt emellan?

Tidigare fanns ju  t ex definitionen barn och tonåring, men på senare år har tweenien dykt upp, som ett mycket bra begrepp.

Vad befinner man sig i för läge vid 44, ung i sinnet, inte lika ung utanpå, men fullt funktionsduglig?
Kvinna, javisst, men jag har inte lust att vara MILF, inte heller lady....twoman?

Funderar svårt på om det inte är dags att klippa av sig gymnasie-tjej håret i en mogen page?!

                    

                          

Ode till 14.

Min mellanpojk fyller 14 idag. Min kopia. Mina föräldrar har svårt att se skillnad på bilder av mig eller sonen, när vi är i samma ålder.

Mellanbarn, inte tillräckligt stor och inte tillräckligt liten, skapar sitt eget universum. Stark person, utan att ta direkt plats. Murbruket som håller stenar på plats, förmåga att anpassa sig.

Min mellersta pojke läser av, har en inre kompass som fungerar i alla lägen. En ridlärare sade en gång om honom att; "han har något särskilt, till och med hästarna känner det i hans händer".

Han har ett tufft yttre och är mjuk och fin som sammet inuti. En första presentation kan ge intryck av slarvighet och flams, men vad det funderas, värderas och analyseras under ytan!

Han älskar allt som är grönt och drömmer om en golden valp, det har han gjort i 10 år.

Han vill att hela familjen skall vara samlad, då mår han bäst. Han är lika stor som jag och vill gärna krypa upp i min famn, när vi ser på tv. Han älskar att skapa saker och laga mat. Gillar kläder och shopping och har redan en egen stil.

Redan som treåring, försvarade han sin storebror. Han hämtar gärna sin lillebror på fritids och guidar honom på bussen hem. Han tar gärna papparollen, när han inte är hemma. Han tar de största spindlarna och är rädd för vaccinationer. Han har börjat förstå att skolan är viktig och att inget kommer gratis.

Just nu åker rösten berg- och dalbana, humöret likaså. Han har alltid plats för skratt. Är en nattuggla, men morgonpigg också-gillar att ta siesta mitt på eftermiddagen.

Skulle varit född den 29 feb, då han behövde komma ut, men vi väntade till 1 mars för att han skulle få födelsedag varje år.

Grattis min goe.

Bild lånad från fyndiq

Gamling får godkänt.

Mitt hus är en äldre dam från starten av 1970-talet. Ja, konstigt nog känns det som en dame.

Två besiktningsmän gick loss i tre timmar, sågade, bankade och mätte.

Gamla Bettan har en del brister beroende på ålder, men var i fint-fint skick. Puh, vill ju inte sälja kassa grejer.

Jag fortsätter sortera och vaccupacka. Never ending story!

Unikt opersonlig.

Mitt kära hus skall säljas. I 10 år har vi bott på adressen. Det sätter sina spår. Mitt hem är personligt.
Till försäljning och visning skall man avpersonifiera sin bostad. Inte helt lätt. Visst; foton och tandborstar, men sedan då?!

Har vit-i-fierat alla badrum och sovrum. Har sandblästrat varenda bänkskiva och bord. Visat mitt unikum i minimalistiskt format, för det får inte bli för opersonligt heller....

Proffsfotograf kom. Babblade på om harmonier och kontraster.

Mäklare har gjort brochyr.

Det känns konstigt att se sitt hem i interiörmagasins format. Lite ledsamt.

Barnen tycker det ser fint ut och vill för allt i världen inte flytta, åtminstone inte idag, men ge dem snålblåst och duggregn, som bara västkust i Sverige kan ge och de ville flyttat i förrgår, precis som jag.

Mitt uterum, fotograferat av mig.

44.

Vaknade 10 minuter före väckarklockan idag. Funderade direkt på vad det var som var speciellt med dagen.

Vilken dag? Onsdag.
Var det någon av sönerna som skulle på utflykt? Nej.
Skulle jag på möte med någon mäklare? Nej.
Var det idag det var besiktning av huset? Nej, tror inte det.
Det är nog bara en vanlig onsdag. Allt är nog under kontroll...
Fast det känns som om jag glömt något.

Vände mig om och snoozade innan klockan började pipa, gött med lite extra sovmorgon.

Var det verkligen inte något idag?!
Äh, MEN, det är ju min födelsedag idag.
Suck, seniliteten har mig redan i sitt grepp, tydligen.

Presenterna kom till kvällen med rosor, rejält fruktfat, presentkort, kokbok, dvd film, turistbok om min kommande hemvist.

Akademibokhandeln

Drömmar om lin.

Födelsedagen hägrar.
Jag ser en hägring i form av klänning från Nygårdsanna.

Trolleriordning, tack.

Varför har jag inte tagit itu med vind, förråd och källare tidigare??!

Det är ju så härligt att kunna överblicka, när det är klart. Känslornas berg-och dalbana utspelas och många minnen, men jag kan ju inte spara allt. Skulle flytten över pölen inte bli av av någon outgrundlig anledning, så behöver jag rensa ut i allt ändå, förr eller senare.

Om tre dagar kommer de första mäklarna för värdering av huset....

Önskar jag kunde få en quick fix à là Ikea s reklamsnutt.